Sunday, March 1, 2015

MMA för barn

Okej, jag medger att rubriken är lite av ett klickbete. Det är sant att Carla börjat träna på Eriks klubb där den senare tränar just MMA, mindre sant att barn mellan 3 och 10 faktiskt tränar MMA. Däremot har alltså treåringen i vår familj börjat på brottning. Den första organiserade gruppträningen för hennes del (om vi inte räknar simskolan).

Som yngsta medlem på klubben leker hon lekar, gör kullerbyttor, går skottkärra, tränar handstående och lär sig grunderna i brottning på ett lekfullt sätt. Ungen har superskoj och tränaren är världens bästa. Som grädde på moset lär hon sig att lyssna, tränar kroppskontroll och får chansen att umgås med barn från andra geografiska och socioekonomiska platser i staden. Sjukt bra alltså.


Saturday, February 28, 2015

Så mycket vinter det blir i Skåne




Vångabacken i norra Skåne. Det går faktiskt att lära sig åka skidor här med. 

Friday, February 27, 2015

Apropå tidigare inlägg

Tror inte det hjälpte att dagen började klockan 05 idag. 

Varuhusdöden

Jag avskyr varuhus. De är opersonliga och trista och en måste oftast ta bilen dit. Dessutom de slår ut de små butikerna i stadskärnorna och förstör således mysfaktorn det innebär att gå på stan. Med detta sagt, är det klart att jag ändå tar mig till något varuhus en och annan gång. 

Har ni tänkt på att det luriga med varuhus är att de har en tendens att få en, till skillnad om en strosar på stan, till att spendera pengar på absolut ingenting?

Som idag då jag och syrran tog med tre- och fyraåringen till Ikea för att de skulle kunna leka i leklandet när syrran lämnade tillbaka några felköp. Det slutade med att vi tillbringade fem timmar på Ikea och Emporia och trots att vi inte skulle köpa någonting lyckades vi ändå göra av med en hel hög pengar. 

Men det var väl i alla fall lugnt och skönt och kul och mysigt att umgås så däär hela dagen? Absolut, om en bortser från att jag fick skrika mig hes på 3-åringen som inte lyssnade och försvann i vimlet gång på annan, blev totalt nedbajsad av bebisen efter att redan ha sprungit in två gånger från parkeringen och bytt blöja/hjälpt på toaletten när någon bajsat/behövde kissa, gjort av med  ännu mer pengar på ingenting och fått tre nervsammanbrott. Jättemysigt faktiskt. 

Halvt medvetslös sitter jag nu i soffan, hallen är full av ouppackade kassar, maten också, den blir väl förstörd och barnen sover och jag PALLAR inte väcka treåringen trots att jag vet att om hon sover nu kommer hon att vara uppe till 22 ikväll.   

Bara påminn mig om att aldrig åka dit igen. 

Thursday, February 26, 2015

Bloggdöden

Det är fler och fler av mina favoritbloggar som lägger ner. Jag förstår ju det. Det tar tid och en vill ju att det ska bli bra också. Nu är de flesta bloggar jag läser, med ett par undantag, sådana där skribenterna har bloggandet sitt jobb. Jah har såklart också funderat över den här bloggens existens men bestämt mig för att hålla sen vid liv ett tag till, så sporadiskt det ni blir. 

Sunday, February 22, 2015

Barnklädesfällan

Lustigt att mitt senaste inlägg handlar om att jag har tid och sen försvinner jag i två veckor. Anledningen stavas NÄTLOPPIS. Vilken grej alltså. Jag har aldrig vågat mig ut på de där sidorna och har inte behövt heller eftersom jag har världens bästa storasyster med en än min stora, ett år äldre tjej vars kläder vi får ärva i ett rasande tempo. Nu tänkte jag i alla fall börja sälja av lite av det som blivit för litet för bebisen och vips blev jag fast. Ajajaj, vad massa fint det finns alltså. Än så länge har jag åtminstone sålt mer än jag köpt men faran lurar hela tiden runt hörnet (eller i mobilen). Måste sluta innan det går över styr. 

Friday, February 6, 2015

Och på tal om semlor


Vi gjorde egna. Maken bakade bullarna med mycket smör och hel kardemumma och jag gjorde fyllningen med rostade mandlar, mandelmassa, bullsmulor och grädde. Så. Himla. Gott. 

Wednesday, February 4, 2015

Tiden som för en gång skull finns

Det bästa med att vara föräldraledig måste vara att (nästan) aldrig behöva stressa. Allt kan få ta sin tid och vi behöver inte bråka med stora om att ta på kläder eller borsta tänder och vi behöver inte säga nej till att gå till lekplatsen, måla ansiktsmålning eller läsa en bok. Det värdefulla i att inte tjata, inte bråka, inte vara den där föräldern som sällan hinner eller orkar. Den som det är fullkomligt normalt att vara när en jobbar och vardagen är igång men som det är så oerhört lyxigt att få slippa just nu, på det hör stället i livet. 

När nu dessutom flera vänner är föräldralediga samtidigt som jag och mamma nyss blivit pensionär behöver jag heller aldrig känna mig ensam eller ha tråkigt. Jag fyller dagarna med ömsom umgänge, ömsom ensamtid och har ork över till båda barnen, vänner, plugg, man, hem och internet. Just nu känns jobbet väldigt långt borta

Saturday, January 31, 2015

Tvätta, skrubba, tvätta


Det blir en del tvätt med en bebis, en treåring och en man som tränar flera gånger i veckan, det är vi väl överens om. Dessutom kör vi ju tygblöjor till Harriet liksom vi gjorde till Carla och det gör visserligen inte särkilt mycket till eller från på tvättberget men det innebär att vi måste tvätta var tredje dag för att det inte ska bli för svårt att få rent.

Hur som helst, jag har äntligen köpt tvättnötter och ska nu börja experimentera. Någon som har erfarenhet och kanske några tips? Sköljmedel har jag aldrig använt men ett tag körde jag med ett par droppar tea tree oil för att få den där nytvättaddoften. Denna gång provar jag eucalyptus. 

Friday, January 30, 2015

Nyårslöftet

Det är förmodligen sista gången i mitt liv som jag är föräldraledig och jag ska passa på att njuta av den här tiden. På precis det sätt jag vill. Det som gör mig glad.

På vardagarna vill jag hämta tidigt från dagis och göra roliga saker med stora de dagar hon är hemma hela dagen. Jag vill gå på mammagympa, träffa kompisar som också är föräldralediga för att umgås, prata, klaga och fika. Jag vill plugga, blogga och diskutera på sociala medier för att hålla igång hjärnan och för att det är kul. Jag vill fortsätta att fixa sådant jag aldrig annars hinner, sortera, skriva brev, rensa garderoben, beställa fotoböcker. I sista hand vill jag, städa, tvätta, handla och allt annat tråkigt men nödvändigt.

På kvällarna och helgerna vill jag orka träffa mina vänner och mina släktingar, hemma hos oss, hos dem och ute. Jag vill börja träna mer och unna mig en och annan behandling mellan varven, massage, klippning, ansiktsbehandling. Vi drömmer också om resor, små utflykter och kortare resor och så kanske något längre så småningom. Tills dess, Stockholm, Köpenhamn, Göteborg, kanske Berlin?  

Så någonting, om det nu ska vara något nyårslöfte. Mest för att jag vill minnas vad som är viktigt och hur jag vill ha det när vardagen rusar iväg. Nu ska det bara hållas. 

Thursday, January 29, 2015

Tjoho, jag vann!

För faktiskt tredje gången i mitt liv har jag vunnit i en utlottning. Förra gången vann jag ett par vackra silverörhängen från Guldmakeriet i Malmö och för en herrans massa år sedan vann jag en Springsteen-platta. Denna gången tävlade jag hos Milla och vann en hemstädning från Helping.

Det ska bli så kul att få rent och fint hemma medan jag hänger med kidsen och gör något kul istället! Är vi nöjda med resultatet kanske det blir mer städning när vi börjar jobba heltid båda två. Så himla skönt att komma hem till ett nystädat hem efter en arbetsvecka och kunna mysa med de små istället för att börja dammsuga.

Tack för chansen Milla och Helpling!

Wednesday, January 28, 2015

Semlan

Nog för att januari är trist, kall, mörk och blaskig men en sak är faktiskt helt underbar med denna månad, alla semlor som det bjuds på vitt och brett och när en inte blir bjuden kan en ju roa dig med att testa sig igenom de närliggande konditorierna för att slå fast vilken bulle som blir vinnare just i år. En fastlagsbulle om dagen bara måste väl vara bra för magen?

Monday, January 26, 2015

Saker som gör en vardagskväll i januari perfekt

Jag och minsta har precis kommit hem från en grymt trevlig kväll på restaurang med bästa systrarna G. Alltid lika mycket skratt, alltid lika mycket intressanta konversationer och alltid lika god mat när sällskapet hyser en äkta gourmand som väljer meny.

Det blev Grand ikväll och deras välkomponerade januarimeny med snack, förrätt, varmrätt och dessert. Mycket uppskattat. Och det bästa av allt, en tremånaders bebis som lugnt går med på att ömsom sitta, ömsom amma och slumra i knät under de knappt fyra timmarna det tog att äta och prata oss igenom menyn. Denna lyxbebis alltså. Dessutom är hon gruvligt söt och doftar så bebisgott att en blir tokig. 

Sunday, January 25, 2015

32-åringen

Ja det är inte jag då. Utan syrrans gamla häst som faktiskt bara är ett år yngre än jag. Från att ha varit alldeles mörkbrun har han nu nästan mer vit päls än mörk. Tänk om jag, under alla år jag ryktade, mockade till, gosade med, red, tävlade och hängde med denna lilla ponny, hade vetat att min dotter en dag skulle få rida på honom. Det hade jag nog inte trott.

Saturday, January 24, 2015

En kan faktiskt åka skidor i Skåne också. Eller nästan

Hallandsåsen skiljer som bekant Skåne från Halland. Strax norr om landskapsgränsen ligger Vallåsens skidanläggning och med hela två minusgrader i kombination med såväl äkta som falsk snö går det utmärkt att hänga där en dag som idag. De cirka fem nerfarterna räcker gott och väl för en treåring som gör sin debut i skidbacken och för två ringrostiga föräldrar. Dessuotm får en dricka varm choklad och äta medhavda pannkakor i värmestugan och bara vandra runt i snö ett par timmar. Det är inte fy skam.
                   Ska vi köra då? 

 

Wednesday, January 21, 2015

Ett par distanskurser i vår kanske?

Så har även denna föräldralediga mamman börjat plugga. Jojomen, de två första uppgifterna i två av de tre kurserna jag kommit in på i vår är inlämnade och nu sitter jag och surfar billig kurslitteratur. Det finns ju en och annan som läst de här kurserna förut så att säga. 

Det ska bli himla kul att plugga igen. Det är nu fem är sedan jag började jobba och jag har saknat att få lära mig nytt på det här sättet. Nytt lär man sig ju alltid, i livet, på nätet, på jobbet, i diskussioner men just att plugga är ju speciellt. 

Tanken är att jag om dygnets timmar räcker till ska förkovra mig i engelska och svensk lyrik. Som det ser ut nu går det nämligen att plugga en del när minsta sover, något som varit totalt omöjligt när stora var bebis. Ett par timmar om dagen är målet och går det så går det. Det långsiktiga målet med engelskan är att så småningom utöka min lärarkompetens med ett ämne till och vad det gäller lyriken så är den min akilleshäl inom svenskan, så det blir alltså en riktig utmaning men förhoppningsvis också en inspiration för framtida lektioner. 

Den allra största utmaningen blir nu denna vår att prioritera rätt. Jag ska ha roligt, både med mina barn och med pluggandet, jag får inte stressa och jag får inte sätta prestige i att klara allt. 

Monday, January 12, 2015

Andra saker som kan få en att vilja hoppa ut genom fönstret på motorvägen i 110 km/h.

På vägen upp till Kalmar sov den lilla nästan non stop och vi körde upp på 2,5 timme vilket nästan är rekord. Den stora är en resemästarinna och klarar utan problem en tre timmars resa i bil så henne oroar vi oss sällan för. Vi tänkte väl att det skulle bli ungefär samma på vägen hem. Vi hade fel. Vi var nära att kvala in på två timmar totalt gallskrik, trots att vi redan efter en timme i bil tog paus på Ronneby Brunn där vi under nästan en och en halv timme,åt, matade, lekte, gosade och bytte blöja. Vad mer kunde vi göra liksom, vi var ju tvungna att åka hem. Jag vet ju att det inte gick någon nöd på henne men herregud vad totalt sinnesrubbad man blir av bebisskrik. 

Sunday, January 11, 2015

Den exklusiva känslan av snö på sydliga breddgrader

En centimeter snö och skåningarna åker genast för att köpa en pulka och ge sig ut i den dryga timme som snön fortfarande låg kvar på marken. Jojo, det gäller att fånga ögonblicket. 

Saturday, January 10, 2015

Je suis parce que nous sommes

2015 började på värsta möjliga sätt den 7e: januari med en av de vidrigare terrorattacker i Europa på länge och det har, såsom det tenderar att göra då och då när en råkat bli född på ett så skyddat ställe i världen, gjort det svårt att blogga, instagrama, twittra eller facebooka om något annat än attentatet mot redaktionen på Charlie Hebdo

Strax efter dådet fylldes sociala medier världen över med #JeSuisCharlie som en hommage eller solidaritetsmarkering till de som blivit offer för yttrandefriheten. Ett tag efter förbyttes en del av dem till #JeSuisAhmed, som en hyllning till den polisman som fått sätta livet till för att försvara den yttrandefrihet vi ibland ser som självklar. 

Efter dessa hyllningar måste det självklart komma en motreaktion. Nu började debattartiklar och tweets handla om folk som minsann inte tänkte säga att de var Charlie, somliga för att de inte kunde stå för vad tidningen Charlie Hebdo står för, andra för att de ansåg att det var fegt att i sociala medier "låtsas" stå upp för något som en i verkligheten kanske inte vågat stå upp för. 

Jag håller inte med. För mig handlar såväl #JeSuisCharlie som #JeSuisAhmed om en markering, en liten gest av solidaritet som säger "Jag är också en av dem som tror på yttrandefrihet och på att vi måste kämpa tillsammans för att bibehålla den". Det är ett sätt att visa varandra, förövarna och offrens familj och vänner att terroristerna inte ska få vinna, att vi är fler som är beredda att stå upp för vad vi tror på, på olika sätt. Alla kan vi inte vara polismannen som med sitt liv försvarade de utsatta, alla kan vi inte, eller vill vi kanske inte, häckla makten som satirtecknarma, men alla kan vi på vårt sätt visa att vi står upp för rätten att göra det. Det handlar inte om att gilla vad tecknarna på Charlie Hebdo gör. Det handlar om att de inte ska behöva dö för att de gör det. Därför proklamerar jag gärna att jag är Charlie just nu. Tout simplement. 

Wednesday, January 7, 2015

Vem ska man bjuda?

Inför namngivningsfesten hade jag galen ångest över vem jag skulle bjuda, nojjade  in i det sista över att vänner skulle känna sig förbisedda då de inte blev inbjudna. Till Carlas namngivning bjöd vi precis alla vi ville, vilket resulterade i en tokigt stor fest men det var då och vi hade bara en bebis och eoner med tid att fixa och jag kände att jag inte orkade det denna gången.

Jag resonerarde då så att vi denna höst redan haft 3-årskalas för Carla med bara närmsta släkten, födelsekalas för mig med alla mina vänner och massor av vänner på besök då Harriet föddes och därför kunde göra denna tillställning lite nättare. Alltså bjöd vi nu in endast släkten (vilket bara det är över 30 personer) och ett par nära vänner som i princip är familj. Av dessa kunde endast två komma och det blev en tillställning med cirka 30 personer då somliga tackat nej eller blivit sjuka. Det kändes precis lagom många att bjuda på mat och fika och samtidigt hinna prata med. 

Men ändå, jag vill ju ALLTID bjuda in alla våra vänner för att de alla är viktiga och för att jag vill att de ska dela betydelsefulla stunder med oss. Hur gör ni? Jag vet ju själv att det känns jobbigt att inte bli inbjuden ibland. Speciellt om några vänner bjuds in men inte alla, men det går ju inte. Svårt. 

Tuesday, January 6, 2015

Kardemomme by





I Dyreparken utanför Kristiansand kan en både titta på lejon och hälsa på i Kamomilla stad, eller Kardemomme by som det ju heter på norska. Det är så gulligt att jag blir sugen på att åka dit i sommar igen bara för att kunna bo över i ett av de små husen, hälsa på hos tant Sofie, äta frukost hos Bakeren eller gå ett ärende till polismästare Bastian. Har en tur kanske även rövarna, som huserar utanför byen, dyker upp, om inte annat så i en av de många föreställningar som spelas här under sommarhalvåret. Pittoreskt så det förslår.

Monday, January 5, 2015

Krack i bebisbubblan

Läste ett inlägg hos fantastiska Hormoner och hemorojder för någon dag sedan. De två kvinnornas inlägg har ofta hög igenkänningsfaktor och är både roliga och tänkvärda, men detta inlägg som handlade om hur jobbigt det är när folk hälsar på efter förlossning och att vilja stanna i bebisbubblan förvånade verkligen mig.

I korthet handlade det om att det är jobbigt när släktingar och vänner är för påträngande och vill h'lsa på för tätt inpå/ofta/länge då en kommit hem från BB med liten ny bebbe. Jag blev verkligen förvånad över både inlägget och kommentarerna undertill. Jag förstår helt enkelt inte varför folk har så svårt för att säga ifrån om vad de vill. Jag menar, all respekt för konflikträdsla om det handlar om att en exempelvis måste berätta för någon att denne vill säga upp kontakten eller dylik allvarlighet, men att be sina släktingar och vänner att vänta ett par dagar eller veckor med att hälsa på, är det verkligen ett problem? Kommentarerna under inlägget var entydiga, jodå, många kände igen sig och gemensamt var att de oftast lade skulden på besökarna istället för på sig själva. Besökare som med allra största sannolikhet, bara ville träffa det nya lilla livet och gratulera. Hur kan det vara ohyfsat? Nej, ärligt talat, om en inte berättar hur hen vill ha det, hur ska då omgivningen veta det? Alla är vi ju olika. Själva ringde vi hit såväl släktingar som vänner så fort vi kom innanför dörren och jag blev nästan ledsen över att folk inte kom fort nog. Jag ville dela glädjen, få prata av mig och få lite hjälp och avlastning. 

Med andra ord, all respekt för att vi alla är olika och har olika önskemål och jag kan förstå om en som nybliven mamma har kroppen full med hormoner och inte orkar säga ifrån men då har en ju oftast en partner som får ryta ifrån. Värst var historierna om alla svärmödrar som inte kunde vänta. Vad tusan är det för respektive som inte kan säga ifrån till sina mödrar? Det skulle jag personligen se som ett värre problem än att bekanta inte kan hålla sig borta när en fått barn. Vänd på det, hur skulle det kännas om ingen hörde av sig? 

Friday, January 2, 2015

Att växa upp

Vid halv elva tiden i förmiddags gick Carla upp till kompisen som bor i lägenheten ovanför, för att leka. Alltså, älska att bo i lägenhet och ha trappen full av kompisar att leka med. Hur som helst, efter en timme kommer hon och kompisen ner och tjattrar i mun på varandra som värdta Piff och Puff. Det visar sig att kompisen ska åka med sin morfar till vattenhallen i Lund och nu vill de att Carla ska följa med. 

Sagt och gjort, vi monterar barnstol, packar med en banan och vinkar hejdå. Tre timmar senare ringer morfadern och berättar att allt gått bra och att de nu är hemma hos honom. Carla vill stanna och eftersom kompisen inte ska hem till sin mamma förrän vid 19 är det nu först då jag väntar hem min stora, stora tjej som nu alltså, utan minsta betänklighet, sticker iväg med en kompis en hel dag. Coolt, men när hände detta?  Att växa upp alltså. Det går fort. 

Snart reser du väl ut i vida världen själv också. 

Friday, December 26, 2014

Annandag jul

Idag for vi till Kristiansand och besökte Dyreparken. En magisk plats som hyser både lejon och rövare från Kamomilla stad. Dessutom firade apan Julius sin trettiofemte födelsedag just idag. När jag kommer hem till datorn ska jag lägga upp massor med bilder härifrån. 
Carla letar efter orangutanger. 

Thursday, December 25, 2014

Julefrid i Norge

Så här ser det ut utanför dörren där vi bor denna jul. Vi struntade i alla julmåsten och konventioner och stack till Norge istället. Vi landade i Sola, Stavanger där vi möttes av våra vänner som hade fixat både bil, barnstolar och liggvagn till oss så att vi kunde packa lätt och till och med få med oss ett gäng julklappar. Tillsammans for vi sedan söderut och befinner oss nu vid en fjord utanför Kristiansand. 

I denna sommarstugby råder lugn och stillhet och julen förlöper utan alltför mycket ståhej. Sara och Henrik skämmer bort oss med god mat och massor av julgott och dagarna fylls med umgänge och bebisgos. Vi spelar spel, bygger snölyktor, går promenader, läser böcker, bygger meccano, målar, pratar, äter godis och bara är. Julefrid, helt enkelt.  



GOD JUL

En lite annorlunda jul firas i år söder om Stavanger i en liten hytte vid havet tillsammans med världens bästa värdfamilj. God jul från oss alla här idag 

Wednesday, December 17, 2014

Harriet Uma Birgitta

I lördags var det dags att samla hela släkten och några vänner för att fira att Harriet kommit till oss och för att tillkännage samtliga hennes namn. Det blev en fin liten ceremoni ute på hennes mormors och morfars veranda. Två nära vänner som även är musiker sjöng och spelade och min syster som blir gudmor läste en vacker text.

Innan, under och efter ceremonin bjöd vi på glögg, lussekatter, pepparkakor och julgodis och för alla som stannade fanns en enorm gryta med grönkålssoppa och bröd därtill. Allt hade vi förberett i veckan vilket gjorde att vi kunde vara ganska lugna och avslappnade hela dagen. Det blev en lugn och mysig tillställning i decemberkylan. 

Välkommen igen vår allra finaste Harriet!