Wednesday, April 16, 2008

Fröken Livrädd

Jag har en kompis som jag verkligen ogillar. Hon är osäker, nervös och självdestruktiv. Hon är inget av det jag är. Hon iriterar mig och allt jag vill är att bli av med henne. Hon har hängt efter mig ungefär sen början av tonåren och jag börjar bli gräsligt trött på henne. Hon tror på något sätt att hon ska lyckas infiltrera mig med onda tankar så att jag blir som hon. Hon liksom suger ut allt det som är bra och starkt hos mig och blåser mig full av osäkerhet och självdestruktivitet. När började jag bli som henne? Och när slutade jag vara som henne?

Det senaste året har jag nästan lyckats bli av med henne. Jag har liksom fryst ut henne, ignorerat henne. Inte svarat när hon pockat på uppmärksamhet. Det har gått ganska bra. Ett tag trodde jag att jag skulle slippa henne för alltid. Men så blev jag rädd. Jag saknade henne lite. Hon har liksom alltid funnits där vid min sida och hjälpt till att sparka när allt gått åt helvete, För allting går ju åt helvete förr eller senare eller hur? Det säger min kompis alltid. Och jag litar på henne. Eller litade på. Nu vet jag inte längre. Jag tror att hon gör mig mest illa men jag har inte hjärta eller mod att göra mig av med henne för gott. Hon har liksom växt fast.

Kanske skulle jag kunna lära mig att leva med henne. På avstånd. Kanske kan hon bara få finnas i min närhet utan att påverka mig för mycket. Kanske behöver jag inte svara när hon ringer mitt i natten och skriker åt mig. Skriker att jag är värdelös och inte förtjänar att ha det bra. Kanske behöver jag inte lyssna på hennes råd som alltid stjälper mer än hjälper. Kanske behöver jag nte vara rädd för henne mer. Kanske klarar jag mig själv nu. Och kanske förtjänar jag en bättre vän.

No comments:

Post a Comment