Thursday, July 3, 2008

Pengar får världen att gå runt trots allt

Det är supervarmt och jag sommarjobbar för tredje sommaren i rad i min systers och svågers butik. Det är världens bästa sommarjobb när man pluggar. När man pluggar ja. Har inte jag gjort just det i hela mitt liv? Pluggat och jobbat extra. Inte för att jag inte har trivts och inte för att jag inte har haft och har roligt om än det har varit och är slitsamt. Men ändå. Jag är inne på mitt sista år på min utbildning och förmodligen även mitt sista år som student. Sen är pengarna slut. De lånade pengarna från CSN alltså. Jag får vardagsångest bara jag tänker på alla de tusentals kronor som jag har LÅNAT, just det, lånat och därmed måste lämna tillbaka. Hemska tanke. Jag insåg idag att jag har verkligen lånat i princip varje möjligt öre, Komvux, utlandsstudier etcetera etcetera. Och nu med bara ett år kvar börjar jag tvivla. Det obligatoriska tvivlet inför den allra sista tiden i föreläsningssalen. Varför har jag skuldsatt mig så? Vad har jag gjort! Jag kommer att vara återbetalningsskyldig i hela mitt liv och längre ändå om jag skulle dö i förtid! Det är vidrigt, ofattbart och det inkräktar på min personliga frihet. Desto äldre man blir desto mindre fri och desto större ansvar får man. Jo jag har ju alltid vetat det på något sätt, men när man är ung låter det inte så farligt. Gött med ansvar liksom...eller? Nu är jag livrädd. Jag vill inte ha ansvar, inte för mig själv och definitivt inte för någon annan. Jag vill spola tillbaka tiden och aldrig ha tagit några lån och inte börjat plugga till lärare.

De flesta alternativ har på senaste tiden lockat mer än att nästa sommar vara utexaminerad svensk-och fransklärare. Man skulle ha blivit något där man tjänar pengar, läkare kanske, eller pilot, eller ingenjör! Fast det är förstås försent, utbildningsåren är uppslösade. Så vad göra? Kanske något som innebär ingen utbildning och ändå hög lön? Alternativt en betald utbildning. De alternativ som verkar rimliga efter ett antal ratade såsom strippa eller rörmokare verkar vara flygvärdinna eller någon slags hantverkare som det råder brist på och där man kan få utbildningen betald, exempelvis elektriker. Låter det bra? Jag vet nämligen inte. Jag har helt tappat omdömet.

Jag och mina lärarvänner peppar varandra ständigt genom att säga att vi tillhör en yrkeskår som borde vara stolt över det enorma arbete vi uträttar. Att vi förtjänar både högre lön och högre status och att vi aldrig skulle ha stått ut med ett kontorsarbete alternativt 24/7 yrke. Men jag vet att jag inte är den enda som ligger vaken om nätterna med en gnagande obehagskänsla, en känsla av att det som vi lärare skattar så högt och som gör att vi står ut med dåliga arbetsföhållanden och dålig lön, trots all glädje som eleverna naturligtvis också genererar, är loven, sommarlov, jullov, påsklov, höstlov, sportlov. Vi behöver dem. Vi behöver dem så mycket men vi vet, vi känner på oss att vi kommer att berövas detta. Det kommer att bli 40 timmars arbetsvecka och bara fem veckors semester. Rättvist säger många men jag vet inget annat yrke där fem års utbildning belönas med en ingångslön på knappa 20.000 kronor.

Jag vill inte att pengar ska ha någon större betydelse i mitt liv. Därför har jag valt utbildning efter hjärtat och inte hjärnan. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva ångra det i denna nya vuxenvärld där jag måste ta ansvar för mig själv men snart också för andra. Men jag ska inte sticka under stol med att jag fortfarande inte är så harmonisk att jag inte bryr mig om det materalistiska. Pengar är ett gissel som stör mitt karriärval eftersom jag hur gärna jag än vill inte är oberoende av dem. Hur mycket jag än skäms över det så sörjer jag en sekelskiftsfemma mitt i Malmö, resor till världens alla hörn och kläder i perfekt passform...

No comments:

Post a Comment