Tuesday, September 9, 2008

Dåliga vanor

Usch vad lätt det är att fastna i dåliga mönster. På något vis handlar ju nästan hela livet om att försöka balansera den man är mot den man vill vara respektive den man absolut inte vill vara. Jag vill till exempel gärna vara en hälsosam tjej som äter bra och tränar regelbundet (vem vill inte det?) men varför är det så svårt att hålla just dessa till synes enkla vardagsmål i schack? Det är ett känt faktum sedan länge att man mår som bäst när man käkar nyttigt och rör på sig men ändå lockar chokladbollen till eftermiddagsfikan ständigt mer än den allt mer ihopskrumpna apelsinen man tog med för tre dagar sen med ambitionen att starta på ny kula. Varför? Ja, varför är väl kanske inte en relevant fråga, förklaringar finns det till leda. Vi är sedan stenåldern inställda på att vi behöver socker och våra kroppar och hjärnor har väl helt enkelt inte hängt med i samhällets alltför snabba utveckling de senaste 50 åren. Lockelser finns överallt och varje dag är som en snitslad bana mellan hinkar av caffe lattes, kanelsnäckor stora som prinsessan Leias håruppsättning, och lagom sofistikerade ost- och vinkvällar.

Mat och godsaker kan jag alltså köpa att jag inte vill vara utan men varifrån kommer denna ovilja att röra på mig? Jag vet ju att jag aldrig mår så bra som när jag rör på mig och det handlar sällan om kilon eller centimeter utan om sundhetskänslan, det förhöjda immunförsvaret och vetskapen om att göra en investering i sig själv. När jag tänker på allt det positiva är det märkligt att jag sedan ett par veckor har gått och mått lite smådåligt, känt mig seg, trött, pluffsig och oinspirerad och ovanpå allt undrat varför. Igårkväll lyssnade jag äntligen på min alltid så förnuftiga kille som jag tråkat med mitt självförakt ett par dagar och tog mig själv samman. Jag insåg att i all höststartstress hade jag glömt bort att träna. Så imorse stack jag ut vid halvsjutiden och sprang en runda i Pildammasparken. Ingen skräll, inget löfte om att jag är på rätt spår igen men med en nu skön känsla av att jag inte behöver känna mig missnöjd, det gäller bara att inte glömma bort vad som egentligen får en att må bra.

2 comments:

  1. Bra att du kommit i gång! Själv tänkte jag nystarta nästa vecka!

    ReplyDelete
  2. Nej jag tror lite att hjärnan är vaneberoende också. Man kan göra det till tänka positivt på samma sätt som man kan vänja sig vid att äta choklad. Det är väl där man behöver jobba mer.

    Eftermiddagssuget är min absolut svagaste punkt!

    Spana in boken, den finns ju i pocket nu så den kommer inte ta för många kronor. Det är absolut inte en sån där omvälvande upplevelse som när man läser Alkemisten utan mer saklig. Men den väcker ändå eftertanke.

    Kram Mia

    ReplyDelete