Saturday, November 1, 2008

Now I've seen it all

Efter en trevlig vin- och muffinskväll där värdinnan för soiréen hade bakat ungefär 100 minimuffinsar i knäckformsformat, väldigt Bree Van de Kampf, gick vi till ett ställe där några vänner hade spelning, en sorts sextiotalsafton. Vi sju tjejer i sena tjugoårsåldern virvlade glatt in på dansgolvet till tonerna av Beatles och the Who och tyckte det var ganska trevligt att slippa det vanliga nattklubbshänget till förmån för att dela dansgolv med kasedansande 30-40-och 50-talister. När bandet körde på med "Back in the USSR", kom ett par i 75-årsåldern upp på dansgolvet. Han med en go ölmage och hon med en ganska krokig rygg, men som de kunde dansa...det var magiskt, hon rörde sig som en 20-åring och twistade och jivade som hade hon aldrig gjort annat. Gubben hennes kastade upp henne på axeln emellanåt och snurrade runt med en glatt leende men koncentrerad fru. Runt paret samlades vi, mina vänner och de få andra yngre på stället. Med svansen mellan benen konstaterade vi att vi lika gärna kunde bege oss hemåt nu. Det är gjort. Dansgolvets kung och drottning var härmed krönta och det fanns liksom inte så mycket att tillägga.

1 comment:

  1. Jamen det är ju vi om några år! Får man bara ha hälsan i behåll tror jag det är hur roligt som helst att vara pensis! Jag ska bära rosa joggingdress, åka med väninnor på Ölvemarks resor till Spanien, spela mahjong, dricka mojitos och spana på stekare i leopardstring. Väl hemma väntar bullar, barnbarn, att kunna handla på tider då övriga befolkningen jobbar, hinna följa varje såpa och äta choklad utan dåligt samvete för man ska ändå dö snart.
    Nej, jag har ingen åldersnojja.

    Eh, muffins i knäckformsformat - väldigt Bree. Nästan lite läskigt..:)

    Många kramar Mia

    ReplyDelete