Tuesday, December 16, 2008

Ur led gentemot tiden

Det är inte sant vad jag är snurig just nu. Idag steg jag upp, åt frukost i godan ro och åkte sedan iväg till universitetet. När jag sitter och läser tidningen i kafét ringer telefonen. Det är Hedda:

Hon: -Var är du?
Jag: Herregud förlåt! Jag är på skolan, jag glömde helt bort!
Hon: *Skrattar* Men Emelie!
Jag: - Ånej, ånej, ånej, jag är världens största klant!
Hon: Ingen fara, jag får väl leta upp ett annat ställe att käka frukost på.

Japp, jag hade bjudit in min väninna på frukost och sen fullkomligt glömt bort det och åkt till skolan utan en tanke på att det var idag. När ska jag lära mig att jag inte fungerar utan min kalender och att jag borde ta för vana att kolla i den varje morgon när jag stiger upp? Otroligt.

Det verkar dessutom som att jag blir mer och mer snurrig i takt med att jag har mindre att göra. Jag fungerar, som så många med mig, allra bäst när jag är lagom stressad. Den tiden jag har just nu är egentligen det bästa som hänt mig. Jag kan inte minnas när jag senast hade så mycket tid och borde känna mig så avslappnad. Jag är nästan klar med min uppsats och kan snart ta julledigt, jag har tid att pyssla med julklappar, plantera om mina blommor, skriva in recept i mina kokböcker, sortera papper i pärmar och arkivboxar, göra julgodis och julmat, städa vinden, träna regelbundet och träffa vänner. När har man någonsin i sitt liv tid med dessa saker? Jag kan nog tro att det inte är många som har den tiden, åtminstone inte så att man kan göra alla saker samtidigt.

Det är just detta som gör mig stressad dock. Jag känner mig improduktiv och rastlös av att ha tid. Det känns som om jag borde så mycket men jag kan inte komma på vad. Jag har inga problem att fylla mina dagar. Det finns massor att göra, först allt primärt, skola, jobb och hemmet, sedan allt annat, allt man vill, och det är mycket. Ändå räcker tiden inte till. Om jag hade haft mer tid skulle jag lärt mig spela ett instrument, gått en kvällskurs i matlagning, lärt mig fler språk och dansat tango. Jag har inga problem med att fylla mina dagar. Jag har problem med att inte fylla dem. Trots all yoga, alla goda tips, all avstressning, all sund mat så kan jag inte slappna av. Jag viker tvätt när jag tittar på Grey's, jag lagar mat i reklamavbrotten, jag läser i bilen, och jag vattnar blommorna när jag borstar tänderna. Vad ska till för att man ska tillåta sig göra ingenting?

2 comments:

  1. Jag fungerar mer eller mindre likadant. Vet jag att det är en stressig period då sitter jag och kalendern ihop vid höften och jag kör på och missar inget. Har jag däremot tid ser jag ingen anledning att hålla koll på min kalender vilket gör att jag missar mer när jag egentligen hade all tid i världen...

    O snälla Em! I wish I was a punkrocker spelar ca en gång per dag här hemma. Jag kan texten framlänges, baklänges, i sömnen!!

    Kram Mia

    ReplyDelete
  2. Jag tror man måste resa bort till en plats där det faktiskt inte finns så mycket att göra mer än att just ta det lugnt.

    ReplyDelete