Wednesday, December 10, 2008

Ett stort steg för mig


Jag är världens största fegis när det kommer till en del saker. Till exempel tycker jag att det är riktigt jobbigt att gå själv till nya ställen, speciellt träningslokaler av någon outgrundlig anledning. För cirka två månader sedan skaffade jag årskort på ett nytt gym eftersom utesäsongen började lida mot sitt slut och jag har flyttat på mig ett par gånger sen sist jag tränade inne. Jag tog mig samman och gick dit och snart blev jag stammis på två pass i veckan men sen tog det stopp. Jag fortsatte att gå ut för att springa istället för att gå till gymet eftersom jag tyckte det var jobbigt att gå på något pass jag inte kände till eller klarade av.

Men idag tog jag mig själv i kragen och cyklade dit på lunchen, provade ett nytt yogapass och installerade mig sedan för första gången på ett löpband. Ja, jag har även en skräck för att springa på löpband faktiskt, tro det eller ej. Men idag vid ett-tiden var gymet nästan tomt och jag vågade mig upp på bandet och sprang sedan utan problem i tjugo minuter. Jag är stolt över mig själv och känner att det nu kommer att gå mycket lättare nästa gång!

4 comments:

  1. Bra jobbat. Själv orkar jag inte palla mig iväg till gymet i ösregnet...

    ReplyDelete
  2. Bra jobbat, nästa gång kommer det att kännas mkt lättare!!

    ReplyDelete
  3. Vet precis vad du menar men allt blir lättare ju fler gånger man gör det. Så kämpa på!
    Löpbanden tycker jag är hiskeligt roliga. Jag gillar nämligen att springa.

    Nej du, jag är nog en sån som vågar försöka men ibland känns det som jag inte riktigt har en röd tråd i livet utan att det spretar åt alla håll. Då tänker jag naturligtvis direkt att framtiden kommer bli kaotisk och jag kommer itne lyckas med nåt. Hmm, ja jag har en tendens att jobba upp ångesten väldigt lätt..:)

    Kram Mia

    ReplyDelete
  4. Nej men, jag lämnade en kommentar här igar... Den verkar ha försvunnit!

    Jag skrev att jag är likadan. Blir väldigt osäker... och varför tror man alltid att alla andra känner varann? Skulle aldrig ställa mig pa ett löpband om jag var själv, ser mig framför mig som nan i en tecknad film som bara flyger av bandet ;) Sa jag tycker du var jätteduktig!

    Kram Lisa

    ReplyDelete