Thursday, December 11, 2008

Himlen faller inte ner


Terminens tredje handledning äger rum om en stund och jag börjar som vanligt bli nervös. Tänk om hon skulle säga: "Nej, men du har ju missuppfattat alltihop, det här är helt fel!" Och jag som har lagt ner så mycket jobb bara för hinna klart innan jul och få ta riktigt julledigt för första gången på flera år, hur ska jag hinna?

Fantastiskt egentligen hur jag alltid tror att det jag tar mig för ska sluta i katastrof. Varifrån kommer egentligen det fina självförtroendet? Man kan undra. Det är ju inte precis så att det brukar sluta i katastrof, tvärtom, de flesta situationer reder man ju ut, ibland förvisso med nöd och näppe men oftast bra och då och då med bravur. Men jag är inte nöjd om jag inte gjort mitt allra bästa möjliga. Om det skulle vara någon annan som har gjort samma sak som jag fast lite bättre, eller ibland mycket bättre så rämnar alltid min lilla värld. För en liten stund.

Men den riktiga världen rämnar inte. Och himlen faller inte ner. Den gör inte det för sådana småsaker. Som tur är så byggs den ganska snart upp igen, med hjälp av förnuft, perspektiv och goda vänner. Ändå är det märkligt att vi är så många, så ofantligt många med ett själförtroende som åker berg-och-dal-bana samtidigt som självkänslan ska orka stå pall för vareviga nerförsbacke. Det gör den inte. Och jag är trött på att vara duktig.

Bild: flickr

4 comments:

  1. Duktiga flickor, det är sådana som vi. Men Kicki har en poäng, eller hur? Jag säger den till dig under varje föreställning. Kicki säger den till Annika, men jag säger den till dig...
    Puss

    ReplyDelete
  2. Det är så viktigt att ha lite perspektiv i livet och inse vad som är viktigt PÅ RIKTIGT.
    Och jag tror det är helt normalt att ha sådana tankar inför presentationer etc som du beskriver. Jag hade det ibland när jag pluggade till civ.ingenjör o inte minst då jag gjorde mitt exjobb. Men allting gick ju bra ändå!
    Kram

    ReplyDelete
  3. Jag vet precis hur du menar, jag är likadan själv. Jag försöker att tänka: Vad gör det om några år, vem bryr sig, vad är viktigt i livet? Jag menar verkligen viktigt? Det är inte alltid så lätt. Min arbetskamrat sa till mig att jag skulle säga till mig själv: Jag gör så gott jag kan. En liten mening, men den har faktiskt hjälpt mig! Prova! Kram J

    ReplyDelete
  4. Vi verkar ganska lika pa manga omraden! Vaför maste man vara sa duktig hela tiden? Jag har blivit lite bättre men visst känner jag den där pressen som JAG lägger pa mig själv... Har lärt mig att hantera det bättre nu tror jag, tack vare vänner och speciellt min man. Men oxa tack vare situationer där det inte gick som jag tänkt mig... men himlen föll inte ner precis som du skrev.

    Har läst nästan hela din blogg nu och gud vilken härlig sommar ni verkar ha haft!

    Stor kram Lisa

    ReplyDelete