Sunday, October 4, 2009

This is my family

Vi är hemma efter söndagsmiddag hos pappa och jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att få sitta som en fluga på väggen hemma hos folk när de har sina familjeträffar. Nog hade man kunnat få sig ett och annat skratt så säg? Inte minst gäller detta min egen lilla familj. Tänk om man helt ovetande skulle ramla in just när pappa skäller ut min svåger för att ha ätit upp barnens mat eller en stund senare oss övriga för att ha roffat åt oss all efterrättsglass utan att tänka på honom, eller när alla är helt inbegripna i ett samtal om vem som gjorde de sjukaste prylarna mot sina syskon när vi var små.

I pappas vardagsrum fanns idag två svärsöner som satt och svor framför en fotbollsmatch, en tredje som försökte få en bild på sin dotter och en stor fällande vargliknande blandrashund som utan en susning om omvärlden med blicken följer den kanelsnäcka som min syster försöker äta, ett barnbarn som leker viskleken med alla som vill och inte vill och ett tredje som försöker fly undan kramar samtidigt som mamma försöker laga sina strumpbyxor som råkat gå sönder i en vild lek. Plötsligt kommer pappas nya inneboende, en utbytesstudent som pluggar på Malmö Högskola hem och kaoset fortsätter, hälften på svenska och hälften på engelska. Tre timmar senare är alla som bortblåsta och pappa diskar förmodligen undan efter den hederliga söndagsmiddagen bestående av potatis, kött, ärtor och morötter och världens godaste sås.

Visst är det kaos på de där släktträffarna. Men det är mitt kaos. Med mina människor. De där knasiga perosnerna som jag älskar och som jag kallar min familj.

8 comments:

  1. Men det är väl alldeles underbart? Fick en otrolig längtan hem till min familj nu när jag läste din text.

    Stor kram Lisa

    ReplyDelete
  2. Åh härliga Emelie, du skriver så fint och bra. Jag vet precis vad du menar och känner likadant :) Det är något unikt med en familj och de band man har och vad man står ut med/uppskattar :)

    ReplyDelete
  3. Men är det inte just så familjeträffar ska vara, kaosartade men älskvärda.
    Kram

    ReplyDelete
  4. Låter precis som en helt vanlig släktträff i vår familj.

    Kram mamma

    ReplyDelete
  5. Jag blev både skrattig och lite rörd. Hade kunnat kopiera ditt inlägg helt rakt av. Vi kan skatta oss lyckliga, vi som har dessa härliga familjemedlemmar omkring oss. Det finns så många som inte har det, eller inte tar hand om det de faktiskt kunde ha. Kram Kristina

    ReplyDelete
  6. Lisa: Jo det är verkligen en kärleksförklaring och visst är familjen underbar för det mesta!

    Annika: Tack söta, det värmer och visst är det så? Precis som du skriver, att både uppskatta och stå ut med.

    Ellinor: Exakt, det är ju liksom det som är tjusningen ;)

    Fröken Isaksson: Eller hur!

    Mamma: japp, precis som vanligt och då ska vi inte tala om julaftnarna... ;)

    jess: Eller hur!

    Kristina: Ja det är verkligen någonting man får påminna sig själv om, hur lyckligt lottad man är som har en fin familj att dela glädje och sorg med. Vad glad jag blir att det talade till dig.

    Massor av kramar till er alla!

    ReplyDelete