Friday, December 3, 2010

Dag 3 - Mina föräldrar


I nästan 18 år levde jag med min mamma, i tre år var det bara hon och jag. Vi turades om att laga mat och städa men mest av allt skämde hon bort mig, precis som hon alltid gjort. För jag är yngst av tre flickor och sex år skiljer mig från min äldre syster och elva år är det mellan mig och den äldsta.

Jag var inget lätt barn men mamma gjorde alltid sitt bästa för att vara mamma och för att kompensera för att jag kanske inte alltid hade någon pappa i ordets fulla betydelse. Under mina tonår hade vi en fruktansvärd mamma-dotterrelation, en sådan där man läser om ni vet. När man hatar från den innersta delen av sin själ. Hatar att man är så lika, hatar att man inte förstår varandra och hatar att det inte går att låta bli att älska.

Men ni vet hur det är med starka känslor. Den person som jag önskade att jag skulle kunna leva utan kom att bli den person som jag aldrig skulle kunna leva utan. Min mamma har alltid varit och förblir den som aldrig sviker, den som alltid finns där, den som älskar mig förbehållslöst. Och det är en himla tur.

Jag ska få be att avsluta detta inlägg genom lite återvinning, eftersom det finns lite saker som är värda att sägas igen om min fina mamma. När det sedan kommer till mina fadersfigurer säger jag så här.

7 comments:

  1. Relationen mamma-dotter kan ofta vara väldigt stormig. Jag fick som ung alltid höra att jag och min mamma var allt för lika, det var därför vi sällan kom överrens.
    Nu ville de sig så illa att jag inte skulle få ha min mamma vid min sida under hela mitt liv - hon togs ifrån mig och mina syskon alldeles för tidigt. Jag kan således inte låta bli att avundas alla dem som fortfarande har relationen i behåll. Jag kan inte låta bli att tänka på hur vår relation hade sett ut idag...

    Stor kram och fantastiskt vackert skrivet

    ReplyDelete
  2. Ellinor: Tack fina du. Det är lätt att ta sina föäldrar eller sin förälder för givet och på något vis tror jag att man gör det till en viss punkt. Jag blir så ledsen när jag tänker på dig och dina syskon, och på andra vänner som haft liknande förluster och sorger att bära på. Det värmer alltid dock när du skriver om era fina syskonrelationer. Det kan aldrig påpekas nog gånger hur viktigt det är att ta hand om varandra och visa varandra kärlek medan tid finns. Tack för din kommentar.

    Kramar

    ReplyDelete
  3. Självklart finns det situationer och händelser som får den mest hängivna mamman att ge upp, men nog tror jag att de allra flesta mammor klarar av att hantera sina stormande tonåringar och älska dem förbehållslöst. Att de sen får ett gäng grå hår som tack är en annan sak,en annan sak som går att åtgärda.

    Din text om din mamma är verkligen fin.

    ReplyDelete
  4. Åh så fint. Det påminner mycket om min och min mammas relation. =)

    ReplyDelete
  5. Jag storgråter..! Åh så fint! Kram från Dimpels matte

    ReplyDelete
  6. Jess: Tack :)

    Anne: Tack för din tänkvärda kommentar. Jag tror att du har helt rätt trots att jag inte kan relatera till det av egen erfarenhet.

    Bella: Ja vi är nog några stycken :)

    DM: Tack söta du.

    ReplyDelete