Thursday, December 9, 2010

Dag 9 - från baptist till ateist

Dagens utmaning var att skriva om min tro. Herregud (passande styrkeord just här) detta skulle kunna bli ett hur långt inlägg som helst men egentligen tror jag att jag har fått med essensen redan i rubriken. Döpt in i svenska kyrkan precis som de flesta andra födda och uppvuxna i Sverige växte jag upp i ett icke-religöst hem där tron var föga närvarande til vardags och istället förpassades till julfirande, konfirmation, bröllop och begravningar.

Som 17-åring gjorde jag revolt och när andra provade hasch, åkte till Ibiza eller piercade tungan stack jag upp gentemot mina föräldrar genom att bli medlem i en baptistförsamling. Mitt milleniumnyår tillbringades på idel workshops där det samtalades om huruvida Jesus och festande går hand i hand eller ej på ett kristet läger. Ett drygt halvår senare fick jag ett bryskt uppvaknande när jag insåg hur illa hopsytt det där hyckleriet var. Ändå är jag glad över min erfarenhet och jag är glad över att jag varit där men att jag nu står på andra sidan och kan se det hela från ett lite annorlunda perspektiv.

Kyrkan och tro är naturligtvis inte synonymt och visst kan man tro utan att bekänna sig till en religion eller kyrka. Jag har många gånger vänt och vridit, diskuterat, reflekterat, analyserat, men ju mer jag funderat desto säkrare har jag blivit tills jag nu slutligen känner mig helt trygg i min övertygelse. Jag tror på vetenskapen, på människan, på kärleken och på kraften vi har att tillsammans förändra. Men Gud? Nej. Något annat, något större? Nej.

Dock är jag inte så stursk att jag inte inser att jag skulle kunna ha fel och jag är beredd att omvärdera mina åsikter. På goda grunder.

3 comments:

  1. Inte lätt det där, men alla erfarenheter gör en rikare!
    kram

    ReplyDelete
  2. Väldigt bra skrivet...det där är ett "känsligt" ämne, lika hett och omtvistat idag som igår...Ja, nästan i alla fall. Det är i alla fall skönt att det blir mer och mer okej att uttrycka sin ståndpunkt och att folk med motsatt åsikt faktiskt kan acceptera den.
    Precis som du hade jag en period i tonåren då jag var väldigt engagerad i kyrkan. Inte så mycket för själva trons skull, men mer för gemenskapen. Dock "vaknade" även jag upp och insåg hur denna värld faktiskt fungerade...det var ingenting för mig. Jag är dock glad att jag fick den erfarenheten och att jag därför kan grunda mina uttalande på det.

    Stor kram

    ReplyDelete
  3. Jess: Absolut!

    Ellinor: Intressant att vi har haft en liknande erfarenhet. Jag håller med dig om att det känns bra att ha något att luta sig tillbaka på när man uttalar sig.

    Kramar

    ReplyDelete