Saturday, October 13, 2012

Min vän fascisten

Jag tog bussen från jobbet och mötte upp en snygg man för att smyga in i teatermörkret på Hipp. Det som började som en ljum sommarvind blev snart en kall populistbris och med jazz, blues, punk och slagfärdiga textrader kastades man mellan skratt och eftertänksamhet. I pausen drack vi rött, åt en sallad och konstaterade att barnvakten fortfarande inte fått ungen att sova. I andra akten blev allvaret större och det implicita fyndigare. Jag tycker ni ska se den. Skådespelarna, musikerna, musiken, texterna. Japp, se den.

No comments:

Post a Comment