Tuesday, February 12, 2013

Att hylla kreativiteten

Vårt lilla pyre verkar onekligen gilla att utveckla sin kreativa ådra. Sedan hon kunde stå på benen är musik det bästa hon vet. Så fort en låt, melodislinga eller reklamjingel hörs i fjärran börjar Skryllet gunga i ett slags frenetisk knäböjarnummer eller, om sittande, i en typisk axeldans. När vi är hemma på kvällarna eller helgerna går hon ofta och ställer sig och pekar på gitarren. När jag sedan spelar alla barnsångerna, dansar hon glatt runt mig eller utför rörelser när sådana finns. Sjunger gör hon inte så mycket än men hon klämmer glatt i när vi kommer till DIG i Lilla snigel.

Jag ser, förstås, en spirande musikalisk förmåga och jag tillskriver min dotter ännu en talang, ni vet, så som man hela tiden gör. Det är ju obligatoriskt vid föräldraskap. Men. Jag som själv aldrig blev särskilt musikaliskt bevandrad, trots, eller kanske på grund av, min omgivning, som bestod och består av idel begåvade musiker, är lite rädd att jag ska pracka på min lilla tjej något som jag själv aldrig hade. Ni vet den gamla rädslan. Klassikern, du ska göra det som jag aldrig fick/vågade/kunde/hade råd med och jada jada. Tur är då att jag är gift med min raka motsats, en som skrattar åt mig som om jag vore fullkomligt orimlig när jag föreslår fiollektioner från tre års ålder. Ganska skönt ändå.

No comments:

Post a Comment