Monday, May 27, 2013

Det ofattbara

Ni har förstås hört om mannen som nyligen glömde sitt barn i bilen. Helvetet på jorden. Förra veckan dog ett litet barn till. En tragisk olycka som lämnade två föräldrar och en storasyster bakom sig i samma ofattbara misär. Och sen en chock till, några dagar efter att vi satt och pratade om hur skört livet är, ännu en bekant som förlorar vänner. Barn som förlorar föräldar.

Man undrar hur någon överlever. Hur man överlever sitt barn. Hur barnen i sin tur klarar sig utan den största tryggheten i sin värld. Men på något sätt gör ju människor just det. Och på något sätt måste vi i detta stundtals infernaliska liv minnas det sköra och våga leva, trots att det känns tungt, trots att det är omöjligt att för alltid bli förskonad från det allra jävligaste. 

I allt detta talas det om skuld. Nog handlar det om att skjuta det ifrån sig? När något så fruktansvärt kommer för nära vill vi skapa distans. Men misären är nog i sig och vi måste åta bli att skuldbelägga. I somliga länder är döden för små barn en självklarhet. Det var det även här en gång. Nu är det något ofattbart, och det händer av andra orsaker, olyckor, glömska, stress. Vi är inte förskonade och vi bär alla på skulden. Den som är fri från skuld kan kasta första stenen. 

No comments:

Post a Comment