Thursday, June 27, 2013

Bygga bo

Jag brukar ofta och gärna prata om hur fantastiskt det är att bo i stan och hur jag aldrig i livet skulle kunna tänka mig att flytta till hus i utkanten av en stad, i ett litet samhälle eller på landet. Inte bara för att ett husköp för oss skulle vara rena skämtet. Vi är nog hyfsat händiga båda två och Erik tycker att det är kul att pula med det ena och det andra och ha små projekt men vi är verkligen inga husmänniskor. Vi gillar inte trädgårdsarbete, har inga högtflygande renoveringsplaner och drömmer inte om att umgås med våra grannar som kanske har barn i samma ålder som våra.

Inte heller är jag intresserad av ett sommarhus som ska skötas, renoveras och som kostar pengar. När det är semester, helg eller högtid vill jag vara fri som fågeln, åka till Paris ena gången och ta en skidtur andra gången. Jag vill inte vara bunden till att åka till samma ställe varje ledig stund. 

Ofta när jag pratar med vänner som längtar efter hus och landsbygd funderar jag på varför det inte lockar mig. Jag tilltalas ju liksom dem av tanken på daggvått gräs mot bara fötter, ljumna sommarkvällar och barn som leker med pinnar och klättrar i träd, men det saknas mig inte. Häromdagen kom jag på varför. Det är för att vi ju har den ultimata megabästa lösningen på palla-ha-ett-hus-problemet. Vi har nämligen hus, men bara precis när vi känner för det. På helgerna, om det är fint väder traskar vi hem till min mamma som bor i ett finfint hus mitt i stan med en stor trädgård och dessutom lekstuga, sandlåda och pool. Där finns massor av leksaker och dessutom världens bästa mormor och morfar till Carla. Schyst häng och kvalitetstid med familjen. På somrarna sen bär det av till Eriks mammas hus, som faktiskt är vårt "sommarhus". Svärmor är ute och seglar nästan hela somrarna så vi har huset för oss själva hur mycket vi vill. Carla kan springa omkring i trädgården, bada i sin uppblåsbara pool, kratta och sparka boll. Vi kan dricka kaffe på altanen, sola solstol, hänga tvätt på torkvinda och klippa gräsmatta. Vi skördar nypotatis och plockar hallon som blir till sylt. Vi sitter ute på kvällarna och lyssnar på tystnaden och går ner till stranden och tar ett dopp när det blir varmt. 

Jag njuter förstås av allt det här men har nog inte riktigt insett hur lyckligt lottade vi är och vilken lyx det är att inte behöva längta efter ett hus. Vi har ju det där huset, när vi vill, utan att lägga ner alltför mycket möda och utan att det kostar oss ett smack. 

Nej, ett hus är inte vår grej, ej heller en sommarstuga. Jag vill gå på teater och bio, träffa vänner i tid och otid, ta en spontan öl efter jobbet och kunna springa ner på stan om jag glömt att köpa något. Jag gillar att gå till bageriet på lördagsmorgnarna och hämta en kaffe på väg till lekplatsen. Jag vill kunna ringa mina vänner och fråga om vi ska grilla eller gå ut och äta utan att ha planerat långt i förväg. Livet i stan passar mig som handen i handsken, men det är rackarns fint att ha det där huset när andan faller på och staden blir för het, avgastyngd och inkapslad. Då är det fint att ha husägande människor omkring sig som tycker om besök. 

No comments:

Post a Comment