Saturday, May 17, 2014

"Nä men jag bryr mig inte om miljön"

Att argumentera för saker jag brinner för är ett av mina största intressen. Det är få luncher på jobbet eller middagar med vänner som förflutit utan att antingen djurrättsfrågor, miljöfrågor eller andra mer eller mindre politiska diskussioner varit på menyn. Alltid lärorikt och oftast roligt. Det är ju så man utvecklas. Ändå har jag aldrig, nä jag tror faktiskt aldrig, varit med om en så fruktlös diskussion som den jag hade häromdagen. 

En ny bekantskap pratar om det praktiska med pappmuggar. Jag säger något skämtsamt om att tänka på miljön. 
- Som om jag bryr mig om miljön, får jag till svar. Jag blir paff. Jag förstår ingenting. 

Jag har hört många åsikter men de flesta går ut på att försöka rationalisera bort ett dåligt samvete för något man vet är fel. Diskussionen var i full gång. Personen i fråga tycker att hen inte behöver lyfta ett finger förrän världens stormakter är på den nivån miljömässigt som Sverige redan idag är på. Jag kan ofta säga att jag förstår resonemanget men inte håller med men denna gången blir jag först mållös, sedan snubblar jag på orden när jag pratar om att börja i det lilla för att sedan växa, att engagera sig på alla nivåer, lokalt, kommunalt, nationellt och internationellt, att det finns organisationer i Sverige och världen där människor jobbar tillsammans, att vi kan vara förebilder, att om vi gynnar forskning för bättre miljöteknik kan våra lösningar säljas och bidra till Sveriges välfärd, att vi måste lära våra barn vad som är rätt och fel och att vi måste förstå att vi alla har ett ansvar för jorden vi skickar vidare. 

Ingenting biter. 

Jag drar mitt trumfkort. 
- Om vi struntar i miljön kan vi lika gärna strunta i allt annat vi kämpar för. Då kan man ju tänka likadant med jämställdhet.
- Det gör jag, säger personen, jag tycker att vi har det bra nog i Sverige. 
Jag blir alldeles matt. Känner hur kraften rinner ur mig och den välbekanta hopplösheten griper tag. 
- Men vad menar du? Tycker du inte att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, skyldigheter och framförallt möjligheter? 
- Det har gått för långt. Vi har det bra nog. 
- Men resten av världen då? 
- Ja, nu får de komma ikapp oss. 
Själva? Jag kan vid detta laget inte låta bli att undra. Varje människa en ö? Varje land en autonomi som lever isolerat från resten av världen. Nej, har människan bott i en stubbe under i halva sitt liv? Inte sett vad gemensamma rörelser, vad vetskap och informationsspridning har gjort för jämställdhets- och jämlikhetsfrågor? 

Jag vågade inte ena lyfta på locket till hbtq- eller invandringspolitiska frågor. Tänkte att det var bäst att lägga till aka stenen och kanske bara försöka glömma denna diskussionen. Samtidigt var det en ögonöppnare. I den lilla världen där jag rör mig träffar jag så många likasinnade, i vänskapskretsen, i bloggosfären, i de sociala medierna, i tidningarna jag väljer att läsa, i dokumentärerna jag väljer att se. Det är nyttigt att ibland tvingas inse att det finns en stor massa, kanske en majoritet, som inte delar mina värderingar och ideal. Skrämmande, men nyttigt. 

No comments:

Post a Comment