Tuesday, August 26, 2014

Demokrati - för vems skull?

I helgen spårade ett alldeles för uppmärksammat torgmöte med Svenskarnas parti här i Malmö ur och sedan dess har all lokal nyhetsbevakning varit fokuserad på det överdrivna polisvåld som lär ha skett. Jag blir så jädrans ledsen när jag ser hur mycket energi, ilska och hat som hamnar i knät på polisen i Malmö istället för där det hör hemma, hos nazisterna och rasisterna som förpestar vår stad och vårt land.

Jag säger inte att polisen handlade rätt vid demonstrationerna på Limhamns torg i lördags, absolut inte, överdrivet polisvåld är naturligtvis allvarligt, värt att uppmärksamma och mycket angeläget att ta tag i. Däremot undrar jag verkligen vad polisen har att vinna på att använda onödigt mycket våld. Jag kan inte bara tro att alla poliser som var där var känslokalla sadister som helst av allt bara ville skada vänsterextremister eller för den delen helt vanliga, civila motdemonstranter. Anklagelserna mot polisen ska tas på allvar, men denna smutskastning. Varför lyssnar ingen på varandra? 

Jag tänker alltid efter liknande händelser att det finns ett visst mått av polishat från somliga demonstranters sida i sådana här situationer. En del verkar helt enkelt vilja trigga igång bråk med polisen för att sedan kunna atackera dem för att de brukar våld. Jag kan ha fel men jag tror inte det. Även i efterdyningarna kan man ana en vilja att piska upp stämningen och lägga så mycket skit som möjligt på ordningsmakten. 

Anklagelser om att polisen inte vill prata med demonstranterna är märklig i sig. Ska en som tjänsteman gå in i diskussion med arga demonstranter som helst vill sätta dit en, kan en lika gärna gräva sin egen grav. Dessutom är väl polisen inte där för att diskutera utan för att förhindra att brott begås och skapa lugn och ro? Detta misslyckades de fatalt med vid lördagens demonstrationer, men jag undrar jag hur de skulle kunna lyckas. Vad polisen än gör blir de ifrågasatta. Som medlem av en annan bespottad yrkeskår känner jag av den frustration många poliser måste känna just nu. Visst finns det rötägg inom poliskåren som överallt, men jag undrar hur många som själva stått ut med att byta plats med polisen ett par timmar. De flesta, såväl poliser och demonstranter vill ju ändå samma sak, skydda demokratin och värna om ett samhälle byggt på tillit och respekt. 

Jag vill inte försvara ett oförsvarbart handlande från polisens sida men jag kan tycka två saker:
1. Fokus hamnar ständigt fel när polisens agerande kommer under lupp istället för att hamna där det bör, kring det fina i att folk sluter upp i demonstrationer mot nazism och det vidriga i att det finns nazister i vårt land. 
2. Varför ska man attackera polisen vid demonstrationer? Varför kasta saker, varför skrika glåpord, varför söka provokation? Polisen skyddar inte människor för att de håller med om deras åsikter utan för att det ingår i deras uppdrag. 

Jag blir så matt men behövde få säga detta. Jag tror på demokrati och ibland känns det som en huvudlös diskussion att försöka resonera med grupper som inte delar en tro på den demokrati jag är så stolt över. 

No comments:

Post a Comment