Tuesday, September 30, 2014

Hemmagjord müesli

Jag har provat oändligt många recept på hemmagjord müesli och många har varit fantastiska men för att vara så tidseffektiv som möjligt har jag fastnat för att helt enkelt göra så här:

1. Sätt ugnen på 200 grader. 

2. Häll upp blandade nötter av alla dess slag, olika frön havregryn i en stor braspanna. 

3. Häll på lite honung, cirka 2 msk och lika mycket rapsolja och blanda runt.

4. Sätt in i ugnen i cirka 15-20 minuter och rör om emellanåt. 

5. Låt svalna och blanda i gojibär eller annan torkad frukt. 

6. Ät och njut till valfri yoghurt, till exempel havre- eller sojayoghurt! 


Monday, September 29, 2014

Never ending graviditetsstory

Ja jag vet att jag nojjar ihjäl den här graviditeten och jag hade ju egentligen liksom hoppats att någon som är utbildad, läs min barnmorska, kunde ge mig lite guidning och lugn i detta. Istället är det mina fantastiska, outtröttliga vänner, min man och ni som tar mig igenom dessa de vidrigaste av månader. 

Kommer ni ihåg att min mage inte växte? Jag blev påmind om att nu fick minsann SF-måttet bli större till nästa gång, som om jag kunde gör något åt det, annars var det inte bra. Oklart varför. Nästa gång, som var i fredags, hade det naturligtvis inte blivit större och jag har heller inte ökat i vikt de senaste två månaderna. Så jag blev skickad på tillväxtultraljud.

Vad detta innebar försökte min opsykologiska barnmorska inte att förklara. Mycket oklart varför. Resultatet: jag satt och grät framför ett skrivbord med en perplex barnmorska och en stum barnmorskestudent på andra sidan tills dess jag kände att nej, nu går jag. Efter att ha pratat med några vänner insåg jag att detta är vanligare än jag trott och lugnade mig således lite. 

På eftermiddagen ringer barnmorskan upp, och jag hinner tänka att hon åtminstone fattade att situationen blev knasig. Problemet var att hon ju inte förskaffat förmågan att prata med oroliga främlingar på två timmar så telefonsamtalet blir lika stelt som samtalet på mottagningen. Hon erbjöd psykolog som jag artigt men bestämt tackade nej till. Jag försökte fråga om eventuella risker och får reda på att om barnet är för litet får man göra fler ultraljud. Jag ba, "ursäkta en dum fråga men det är väl ingen åtgärd?" Efter ytterligare ansträngning får jag reda på att förlossningen kan bli igångsatt. Okej, kunde du inte bara sagt det? 

Hur som helst, efter en ångestfylld helg har jag nu varit på ultraljudet och fått reda på att pulvret i magen beräknas bli större än sin storasyster och att allt ser bra ut. Förhoppningsvis håller detta mig lugn resternas ernå veckor och ni slipper mer gnäll här. Jag kan liksom inte fatta varför läkare och barnmorskor inte bara kan lägga korten på bordet? Förstår de inte att det som patient är skönare att känna till vilka möjligheter och risker olika tillstånd kan tänkas ha? Jag förstår att de inte vill oroa men är det bara jag som blir mer orolig av att inte veta?

Wednesday, September 24, 2014

Vårt palats är ett fullkomligt kaos

Varför börjar vi alltid renovera när vi väntar barn? Dessutom, varför sammanfaller alltid sådana projekt med saker som naturkatastrofer, sjukdom, arbetstoppar och diverse andra åtaganden? Men fint kommer det att bli och bättre plats kommer vi att få. Vi har sålt två stora tunga möbler och ersatt med ett piano (tjohoo, äntligen!) och så småningom ska det stå ett skötbord på den andra tomma platsen. Hoppas, hoppas att det blir färdigt innan bebisen anländer. Fast å andra sidan får hon gärna anlända närsomhelst nu. Vi får ta det som det kommer helt enkelt. Ingenting är färdigt men vem behöver färdigt. Det mesta klarar vi oss säkert utan och vi får väl köpa det vi kommer på att vi behöver efterhand. Snacka om att det är en annan tid med förberedelser nu än med förstfödda. Nåväl, det ordnar sig nog, kaoset.

Sunday, September 21, 2014

Thursday, September 18, 2014

Livet är en schlager!

Åh vi var ju på premiär i torsdags. Flott var det, med champagne och röda mattan och gratis show, ja alltså om man var kändis vill säga. Nu fick vi istället betala drickat och biljetterna själva och fick ändå ungefär 348 gånger sämre platser än Tommy Körberg och Pernilla Wahlgren, men jag är inte den som inte unnar priviligierade människor mer. Nej, faktum är att vi hade en fantastisk kväll och den var värd varenda krona.

Bästa vännen är med i den fantastiska ensemblen och vi var tio stycken som var uppe för att titta på en helt makalös föreställning. Tre och en halv timme har sällan gått så fort och det var en ren njutning varje gång Helen Sjöholm eller Peter Jöback öppnade munnen. Även Johan Glans gjorde en riktigt bra tolkning av huvudrollen Monas (Helen) make Bosse och begåvade Frida Westerdahls schlagerdiva fick oss att ligga dubbelvikta av skratt.

Om man ska vara kinkig hade jag nog personligen klarat mig bättre utan bort en del av de övriga stora namnens scentid  som mest verkade som onödig utfyllnadstid men i det stora hela var det en magisk kväll. Om ni bor i Stockholm eller har vägarna förbi i höst rekommenderar jag er varmt att boka biljetter och ta er ut till Djurgården och Cirkus för att se Livet är en schlager. Passa er dock för restaurang Hasselbacken som tyvärr bjöd på något av den sämsta service jag varit med om. Så välj ett bra ställe, ät en god middag och drick ett gott glas innan ni intar era platser och får er tre timmars Gardell-genialitet till livs! 

Wednesday, September 17, 2014

Det känns som om jag ska spricka

Och förmodligen är det det som håller på att hända också med tanke på att min mage inte har växt på flera veckor. Förhoppningsvis växer dock bebisen ändå och i så fall fattar man ju att det blir lite trångt. Härligt förresten att få höra hos barnmorskan att "till nästa gång vi ses måste magen ha växt". Jo men då går jag hem och ser till att den gör det då? Jag säger förstås inget. Biter bara ihop och mår lite dåligt till i den här ångestfyllda graviditeten.

Räkna, räkna, räkna

Om någon undrar var jag håller hus så är det på Kockum Fritid i Malmö där jag räknar röster från tidig morgon till sen kväll. Det positiva är att jag tjänar pengar. Det negativa är att jag stundligen blir påmind om exakt hur många människor i Skåne som röstade på SD.

Thursday, September 11, 2014

Idag lämnar jag politiken lite - eller?

"Jag är så trött på alla Facebook-politiker", sa en nära vän nyligen. Jag upplyste henne om att jag ju är en av dem och vi skrattade båda åt detta obestridliga faktum. Jag gillar hel enkelt när det blir debatt och diskussion så länge syftet är att försöka mötas, förstå varandra och fråga av nyfikenhet, inte för att slå varandra i huvudet med argument samtidigt som ingen lyssnar på den andre. 

Nåväl, jag lämnar alltså min Facebook-bubbla, valmanifest och politiska podcasts en stund och åker till Stockholm för att närvara på premiär och frottera mig med goda vänner. Underbart det sär. Dock inser jag att politiken är mer närvarande än jag trott då jag läser Jonas Gardells uttalande om "Livet är en schlager". Det är en poltilsk föreställning säger han, som handlar om utanförskap och om att få vara vem du är oavsett vem du är. 

Och så är det ju med livet. Det är få saker som inte är politik, även om sådana element ju också finns. Oftast handlar det dock inte om riksdagspolitik, kandidater och valpropaganda utan om vardagssaker. Vi behöver ständigt tala om utanförskap, solidaritet, ekonomi och intolerans. Låt oss inte glömma det, till efter valet. 

Monday, September 8, 2014

Översvämning, klimat och politik

Vi vadar i skrot efter översvämningen här i Malmö som var som en relativt enkel men ändå stark påminnelse om vart vårt klimat är på väg. 

Veckan har ägnats åt att tvätta kläder, torka böcker, rädda foton och slänga, slänga, slänga allt som blivit förstört, inte bara i vårt källarförråd utan i hela föreningen. Äntligen börjar vi bli klara och kan återgå till våra vanliga liv.

Den här lyxen att återgå till våra vanliga, bekväma och rika liv ja. Den där lyxen som vi tar för given men som är långt ifrån given för de allra flesta på vår jord och bryr man sig inte om de allra flesta på vår jord så bryr man kanske sig om sina barn och framtida barnbarn. 

Det var en futtig översvämning men den fick en att tänka på hur det skulle kunna bli, hur det skulle kunna vara. En dyster framtidsbild. Återigen är jag glad över mitt beslut att rösta för klimatet i detta val. En liten tröst i der hopplösa kriget mot alla tvivlare är att det faktiskt finns åtminstone ett parti som brinner för klimatfrågorna. De är viktigare än någonsin. Det inser man när man står med vatten upp till vaderna och ser sina minnen flyta omkring i en grumlig sörja.