Monday, September 29, 2014

Never ending graviditetsstory

Ja jag vet att jag nojjar ihjäl den här graviditeten och jag hade ju egentligen liksom hoppats att någon som är utbildad, läs min barnmorska, kunde ge mig lite guidning och lugn i detta. Istället är det mina fantastiska, outtröttliga vänner, min man och ni som tar mig igenom dessa de vidrigaste av månader. 

Kommer ni ihåg att min mage inte växte? Jag blev påmind om att nu fick minsann SF-måttet bli större till nästa gång, som om jag kunde gör något åt det, annars var det inte bra. Oklart varför. Nästa gång, som var i fredags, hade det naturligtvis inte blivit större och jag har heller inte ökat i vikt de senaste två månaderna. Så jag blev skickad på tillväxtultraljud.

Vad detta innebar försökte min opsykologiska barnmorska inte att förklara. Mycket oklart varför. Resultatet: jag satt och grät framför ett skrivbord med en perplex barnmorska och en stum barnmorskestudent på andra sidan tills dess jag kände att nej, nu går jag. Efter att ha pratat med några vänner insåg jag att detta är vanligare än jag trott och lugnade mig således lite. 

På eftermiddagen ringer barnmorskan upp, och jag hinner tänka att hon åtminstone fattade att situationen blev knasig. Problemet var att hon ju inte förskaffat förmågan att prata med oroliga främlingar på två timmar så telefonsamtalet blir lika stelt som samtalet på mottagningen. Hon erbjöd psykolog som jag artigt men bestämt tackade nej till. Jag försökte fråga om eventuella risker och får reda på att om barnet är för litet får man göra fler ultraljud. Jag ba, "ursäkta en dum fråga men det är väl ingen åtgärd?" Efter ytterligare ansträngning får jag reda på att förlossningen kan bli igångsatt. Okej, kunde du inte bara sagt det? 

Hur som helst, efter en ångestfylld helg har jag nu varit på ultraljudet och fått reda på att pulvret i magen beräknas bli större än sin storasyster och att allt ser bra ut. Förhoppningsvis håller detta mig lugn resternas ernå veckor och ni slipper mer gnäll här. Jag kan liksom inte fatta varför läkare och barnmorskor inte bara kan lägga korten på bordet? Förstår de inte att det som patient är skönare att känna till vilka möjligheter och risker olika tillstånd kan tänkas ha? Jag förstår att de inte vill oroa men är det bara jag som blir mer orolig av att inte veta?

7 comments:

  1. Men alltså, det där berömda SF måttet. Görs det nån annanstans än i Sverige? Verkar verkligen lite stenålders om du frågar mig. Och varför blir man barnmorska om man har så svårt att hantera oro från gravida, det måste val vara väldigt vanligt?
    Är faktiskt glad att jag varken varit gravid eller fött barn i Sverige. Ok att det kanske anses lite mer som ett "sjukdomstillstånd" här vilket det inte är men de tar i alla fall saker och ting, inklusive oro, på allvar och jag har bara blivit bra och proffsigt bemött.
    Fick du någon förklaring till varför måttet inte ökat?
    Tänker på dig och hoppas du bara får bra, omtänksamma och proffsiga människor inom vården från och med nu! och jätteskönt att allt såg bra ut!
    Massor med kramar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja du, man vet liksom inte om man ska skratta eller gråta. Förmodligen handlade måttet om att bebisen sjunkit längre ner och fixerat huvudet. Barnmorskan på ultraljudet var för övrigt fantastisk och jag har faktiskt erfarenhet av att de som jobbar på ul och förlossning är riktiga hjältar medan de ute på mvc verkar ha blivit över. Men visst ät fet konstigt att man inte har förmågan att hantera blivande mammors stress?

      Delete
  2. Åh, tyvärr har jag också erfarenhet av lite knasigt bemötande från barnmorskor. Det är så väldigt viktigt att bli bemött med tydlig information och att bli lugnad. Skönt att allt ser bra ut och att du kan bli lite stillad i själen. När är BF? PS. Har haft mkt bra bemötande i sista graviditeten d.s ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja men visst är det? Skönt att du har fått bra vård denna gången i alla fall. BF är 13 oktober!

      Delete
    2. Det är ju verkligen snart!! :) spännande!

      Delete
  3. Klart att man vill veta vad det innebär och vad som händer om det inte växer! Det känns som att man hellre får vara övertydlig med en gravid kvinna, annars skapar man griller i huvudet på sig själv! Skönt att det verkar se bra ut, det är ändå ett mått och även om måttet hoppar ner på linjen ett steg kan det ju vara likadant när de kommer ut och kanske inte går upp bamsemycket i vikt! Heja dig! Snart framme!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Men precis, det finns ju alla möjliga varianter men jag håller med dig. Hellre övertydloig information än att gå runt och gissa!

      Delete