Friday, October 31, 2014

När snålheten slår till

Det fanns en tid då jag tyckte att det var superkul att pyssla. Nu för tiden har jag sällan tålamod att skapa något om det inte är en present eller något ätbart. Men när jag stod med en pappburk för 98 kronor i handen och tänkte köpa den till Pyret som pennburk slog snålheten till. Jag gör en själv, tänkte jag och gick hem och tapetserade två glasburkar. Pyret: "Har du gjort dem mamma? Tack!" Alltså så värt det.

Inga nyheter är goda nyheter

Jag sitter på kafé, bebisen sover och jag har en välgjord latte framför mig på bordet. Nu ska jag läsa tidningen, så lyxigt, tänker jag. Det är bara det att det ståt typ ingenting i tidningen så det går på fem minuter. Ja jag vet, inga nyheter är goda nyheter, så då är väl allt väl? Eller så har vi vant oss vid ubåtar, jihadister, ebola och ny regering och väntar på nästa skräll. Det handlar väl om överlevnad. 

*bläddrar vidare*

Spenat

Photo Credit: sonja-ksu via Compfight cc 

Jag har på allvar en dotter som när vi äter ugnspannkaka med färsk bladspenat käkar så mycket spenat och hela tiden ber om mer att vi får truga i henne pannkakan.
- Får jag mer spenat? 
- Om du äter din pannkaka först. 
- Okej, tre tuggor? 
Efter en tugga:
- Nu då? 

Thursday, October 30, 2014

Medvetandefullkomlighet

Oj, det har gått tio dagar sedan jag postade något på bloggen och jag fattar ingenting för jag har ju tid nu, men det verkar vara det som händer när man praktiserar mindfulness. Jojo, denna gång har jag banne mig bestämt mig för att njuta av varje ögonblick och när en gör det går ju tiden så fasligt mycket snabbare än när en går runt och är lite missnöjd och grinig för jämnan.

Alltså, missförstå mig inte,  jag tyckte att det var magiskt att få träffa Pyret när hon kom och jag älskade de där tio månaderna jag var hemma med henne (kanske har jag efterkonstruktionsromantiserat mammaledigheten galet mycket men jag minns den i alla fall som oändligt blissful) men denna gång slipper jag sitta och amma med blodiga bröstvårtor 23 timmar om dygnet och den avsaknaden kan göra vem som helst religiös. Jag har helt enkelt fått en bebis som nöjer sig med att äta varannan, var tredje timme, i cirka 15 minuter och som till på köpet sover mestadels av tiden däremellan. Snacka om bliss.

Sen kanske man ska ta det där om mindfulness med en nypa salt med tanke på min personlighet. Att göra ingenting innefattar ganska många utflykter, ganska många lagade middagar med vänner på besök, ganska många kakor som bakats, ganska mycket bus och lek med Pyret, ganska mycket plock och pill och tvätt och disk, spelande och sjungande vid pianot, promenader, lekplatsbesök, spontanhandlingar på Konsum och mycket surfande på nätet och tittande på tv-serier, har ni kollat in Under the dome på Netflix till exempel? Mycket sevärd.

Men, och detta är skillnaden, när det varit nätter som inatt, då bebisen inte sovit ett dugg och 3-åringen pockar på uppmärksamhet klockan 06, då överlåter jag dagislämningen åt mannen, dricker tre koppar kaffe och somnar sedan på sofflocket så fort bebisen bestämmer sig för att sluta sina blå. Jag lyfter sedan inte ett finger förrän det är dags att hämta storasyster på förskolan och jag har INTE dåligt samvete för då kommer jag dit som en glad och pigg mamma som orkar ta båda tjejerna till stan för att stora ska få välja Halloweenutstyrsel till förskolans fredagsspökfest. Prioriteringar, det gäller att få till dem.

Monday, October 20, 2014

Calleth you, cometh I

Jag blev så besviken när jag hörde Eva Dahlgren berätta för Kristoffer Triumf i Värvet att "Så mycket bättre" var ett lika förljuget och trist program som alla andra. Att det inte alls är den mysiga, kärleksfulla, avslappnade och nästintill magiska stämningen vi ser på tv, utan just tv, det vill säga, allt görs för att det ska se bra ut. Men hur det än är kan jag inte hjälpa att jag blir indragen i precis den känslan när jag ser första avsnittet. Amanda Jensen alltså. Vilken stjärna. 

And I am blessed every time I look into my baby's eyes

En vecka gammal och hon har tagit mig fullkomligt med storm. Jag har inte tidigare kunnat förstå den här fullkomliga metarmorforsen somliga mammor, och i synnerhet de som blir mammor för andra och tredje gången verkar genomgår. Jag har inte greppat euforin, lugnet, glädjen. Kanske har jag haft fokus på rädslan, instängdheten, oron. Men nu. Der är så lätt att älska när man vet vad det innebär. Kärleken till båda mina flickor just nu. Oändlig. 

Thursday, October 16, 2014

Harriet


Tänk att strax efter att jag postat det förra inlägget om vår lördag på stan satte mitt värkarbete igång på riktigt efter två veckor av sporadiska förvärkar och i söndags morse klockan 06.18 blev vi tvåbarnsföräldrar, så nu är även vi en klassisk kärnfamilj. Fast vi har förstås två döttrar istället för en av var och vi har ingen villa och ingen hund så vi kvalar kanske inte in alla kategorier, men nära nog. 

Men alltså, hörni, det här med föräldraledighet i Sverige. Det är en sådan galen lyx. Just nu är jag så glad att vi inte är i USA och att Erik är hemma med mig för just nu är allt så otroligt mysigt. Detta som ni andra tvåbarnsföräldrar förmedlat men som jag inte fattat. Att verkligen kunna älska någon villkorslöst från första sekund. Visst älskade jag stora också men det var så mycket omställning, lära känna, det tog tid. Denna gången var det så direkt, så drabbande. Vi hade två dygn på förlossningen själva då Pyret bara var och hälsade på med mormor och morfar direkt på söndagseftermiddagen. Det var så mysigt att få vara bara vi tre i bebisbubblan en stund. Sen kom vi hem och var hemma och installerade oss innan Erik hämtade Pyret på dagis och vi till slut var samlade hela familjen. Stora har varit så fantastiskt fin. Hon är jättegosig med "sin bebis", klappar, hämtar leksaker, bär och pratar om henne. Mot oss är hon ömsom väldigt kärleksfull, ömsom trotsig men än så länge tycker jag att hon klarar det bra även om det märks att hon testar gränser redan.
Förlossningen den här gången var också så otroligt annorlunda. Ni som läst här länge vet att jag hade en ganska tung förlossning som varade nästan ett dygn när jag fick stora. Denna var verkligen annorlunda även om förloppet i sig var detsamma.

Jag hade haft förvärkar i cirka två veckor så när jag på lördageftermiddagen började känna mer så vågade jag absolut inte tro att det var på gång. Med tanke på alla som jag känner som fött sitt andra barn i år och faktiskt gått över så var jag ganska inställd på att också göra det. I vilket fall avtog värkarna igen för att sedan bli starkare och starkare från 21 på kvällen. Vid 00.30 blev värkarna regelbundna och vid 02.30 ringde jag förlossningen för att kolla läget. De sade att jag var välkommen så jag ringde mamma som skulle komma och hämta Pyret. När hon kommit åkte vi in till förlossningen och var där vid 04 med riktigt kraftiga och täta värkar. Två timmar och en kvart senare fick jag upp den lilla skrutten på mitt bröst och lyckan var total.

Denna gång slopade jag all prestige och körde på med både epidural och lustgas och det är jag verkligen lycklig för. När värkarbetet satte igång och jag mindes hur fruktansvärd den första förlossningen var kände jag bara att nej, det här gör jag inte en gång till. Jag fick syrgas i väntan på narkosläkaren och tog mig igenom en bit mardröm fram till dess epiduralen var satt och började värka. Sen alltså, himmelriket! Så underbart det var att bli medveten och bara kunna följa med i värkarna utan att hålla på att dö. Jag och Erik vilade lite och småpratade tills jag började få mer ont igen och då ringde Erik på barnmorskan. 06.00 kom hon in och skulle kolla om vi skulle sätta en epidural till eller om det var dags. Det var dags och cirka tre krystvärkar senare var hon ute. Helt fantastiskt! Det ögonblicket, ja det vet du ju, är ju så grymt makalöst.

Det var så kul att få vara med om en sådan här annorlunda förlossning från den första. Jag hade en sådan hemsk minnesbild av hur det var och det var så coolt att få ett annat minne denna gång. När folk har pratat om förlossningar som denna har jag tänkt att det var ju himla skönt för dig men sådana förlossningar har inte jag och så fick jag det ändå och det är jag så galet tacksam för. Det var verkligen magiskt.






Saturday, October 11, 2014

Höstlördag

Det finns nog få saker som slår en ledig lördag när solen skiner, luften är hög och krispig och hela familjen är hemma. Vi började med sovmorgon till 8, gick upp och åt helgfrukost med smoothie, ägg och smörgåsar och fixade och trixade med lite smått och gott här hemma innan vi begav oss ut på en runda på stan.

Lunch på nya mexikanska stället på gågatan, så många butiker vi orkade och sedan Afternoon Tea på Kafé Sockerbit. Pyret har varit glad och nöjd över att få umgås med hela familjen. Hon är mycket för att samla flocken just nu, och jag njuter av att få tid med både make och dotter innan nästa utmaning landar. En fin dag helt enkelt. 

Wednesday, October 8, 2014

Tre år idag





Varm choklad, smoothie och havregrynsgröt, ballonger, flaggan i topp och två presenter väntade denna tjej när hon i morse steg upp till sin tredje födelsedag och med all säkerhet den första hon kanske kommer att minnas.

Av finaste Magnus fick hon den vackra, gamla hästen och av oss fick hon en mysdress. Då vi hade kalas i lördags har det här barnet redan fått sin beskärda del av presenter så vi låg lite lågt på självaste födelsedagen.

I eftermiddag vankas tandläkarbesökI. Varför de nu lägger in det exakt på födelsedagen? hur som helst är Pyret ganska uppspelt inför detta och tycker att det ska bli kul. Senare ikväll kommer mormor hit, det blir favoritpastan till middag och kanske en chokladboll efter det. Det har önskats filmkväll med popcorn också och en sådan önskan från födelsedagsgrisen kan en ju inte säga nej till.




Monday, October 6, 2014

Kalas!

Helgen kom och gick utan att någon ny bebis såg dagens ljus och tur var väl det då vi firade stora och hennes stundande 3-årsdag. Till pyrets stora glädje hade jag och syrran samkört hennes och kusinens födelsedagar så det blev ett enda stort kalas med massor av släktingar på en och samma gång. Fint. 





Thursday, October 2, 2014

Bovetemadrasser till kidsen

Hörni, vad svårt det var att hitta madrasser till barnsängar som inte är proppfulla av kemikalier och ingrodda i flamskyddsmedel. Jag hittade visserligen väldigt fina tyska madrasser på Grön Interiör i Stockholm men de var ju galet dyra. Efter tips från klok vän hittade jag dock dessa från bovete.se.

Problemet nu är att varken vår spjälsäng eller juniorsäng håller standardmått. Vi löste det genom att lägga ett fårskinn i botten av spjälsängen och lägga den lilla modellen som egentligen är till för vagn ovanpå till bebisen och att till Pyret helt enkelt lägga spjälsängsmodellen 160x60cm ovanpå hennes andra madrass. Den lilla är dessutom hel lagom att ha som ett babynest i början för jag kan ju tänka mig att vi kommer ha henne i sängen i ganska mycket ändå. 

Den enda invändningen jag har mot bovete.se är att man inte vet om bomullen de använder är ekologisk. Det känns ju orimligt att vara så mån om gifter att man fyller madrassen med bovete och sen stoppar in den i ett skal som innehållet kemikalier men man vet ju aldrig. Jag resonerade som så att skyddet kan man ta av och tvätta flera gånger innan man använder det. Så nu återstår det bara att se hur småttingarna sover på det. 

Wednesday, October 1, 2014

Vilja vara fin

"Idag ska jag visa mina fröknar mina flätor" sa vår stolta snart treåring på väg till förskolan. Ända sedan Pyret var liten har hon gillat kläder, skor och hårgrejer. Vi har varit lite kluvna inför detta faktum med tanke på att hon är flicka och att en som god förälder inte vill spä på könsrollerna genom att cementera att du måste vara fin för att duga eller liknande. Samtidigt är det problematiskt då både jag och Erik är väldigt intresserade av kläder och tycker att det är kul, både att klä oss och att ge varandra och andra komplimanger för klädval och utseende.

Hur resonerar ni här? Jag tycker å ena sidan att det går jättebra att berömma folks kläder och utseende så länge det inte är det enda man kommenterar, å andra sidan kan det lätt bli att Pyret söker bekräftelse hos andra genom att peka på vad hon har på sig. Vi försöker balansera genom att ge många komplimanger för handlingar och egenskaper men också genom att kalla kläder, hårspännen, flätor och skor för "coola, snabba, bekväma, bra att leka i" och så vidare. Det är inte heller så att hon bara går omkring i tyllkjolar och rosa fluff, hon älskar såväl sina badshorts med hajar, jeans och converse som klänningen med kaninen och rosettröjan.

Samtidigt märker jag på alla pojkar i Pyrets omgivning (nästan alla våra vänner har pojkar) att de knappt är medvetna om att de ens har kläder på kroppen. Varför? Är jag så blind redan inför rådande genus att jag inte ens tänker på i vilka sammanhang hon påverkas?