Thursday, October 30, 2014

Medvetandefullkomlighet

Oj, det har gått tio dagar sedan jag postade något på bloggen och jag fattar ingenting för jag har ju tid nu, men det verkar vara det som händer när man praktiserar mindfulness. Jojo, denna gång har jag banne mig bestämt mig för att njuta av varje ögonblick och när en gör det går ju tiden så fasligt mycket snabbare än när en går runt och är lite missnöjd och grinig för jämnan.

Alltså, missförstå mig inte,  jag tyckte att det var magiskt att få träffa Pyret när hon kom och jag älskade de där tio månaderna jag var hemma med henne (kanske har jag efterkonstruktionsromantiserat mammaledigheten galet mycket men jag minns den i alla fall som oändligt blissful) men denna gång slipper jag sitta och amma med blodiga bröstvårtor 23 timmar om dygnet och den avsaknaden kan göra vem som helst religiös. Jag har helt enkelt fått en bebis som nöjer sig med att äta varannan, var tredje timme, i cirka 15 minuter och som till på köpet sover mestadels av tiden däremellan. Snacka om bliss.

Sen kanske man ska ta det där om mindfulness med en nypa salt med tanke på min personlighet. Att göra ingenting innefattar ganska många utflykter, ganska många lagade middagar med vänner på besök, ganska många kakor som bakats, ganska mycket bus och lek med Pyret, ganska mycket plock och pill och tvätt och disk, spelande och sjungande vid pianot, promenader, lekplatsbesök, spontanhandlingar på Konsum och mycket surfande på nätet och tittande på tv-serier, har ni kollat in Under the dome på Netflix till exempel? Mycket sevärd.

Men, och detta är skillnaden, när det varit nätter som inatt, då bebisen inte sovit ett dugg och 3-åringen pockar på uppmärksamhet klockan 06, då överlåter jag dagislämningen åt mannen, dricker tre koppar kaffe och somnar sedan på sofflocket så fort bebisen bestämmer sig för att sluta sina blå. Jag lyfter sedan inte ett finger förrän det är dags att hämta storasyster på förskolan och jag har INTE dåligt samvete för då kommer jag dit som en glad och pigg mamma som orkar ta båda tjejerna till stan för att stora ska få välja Halloweenutstyrsel till förskolans fredagsspökfest. Prioriteringar, det gäller att få till dem.

5 comments:

  1. Tycker att det låter som att du kan balansera det där riktigt bra och jag har njutit extra av de där trötta stunderna då man faktiskt får en möjlighet att vila en stund. Kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ibland går det bättre och ibland går det sämre. Jag försöker att inte ha dåligt samvete när jag inte räcker till för båda barnen.

      Delete
  2. Nu har jag inga barn själv, men tror att man får lov att släppa på alla måsten och bara vara människa. Precis som du skriver uppskattar dina barn nog en pigg och glad mamma mer än någon som ihärdigt stryker och tvättar (även om det är ett nödvändigt ont det också). Skönt att komma till den insikten. Det gäller förövrigt allting i livet kan jag tycka.
    Önskar er en fortsatt fin fredag och helg!
    Kram

    ReplyDelete
  3. Det är bara det att jag har så svårt att släppa de där måstena. Nu med barnen blir det svårare för stt jag inte alltid kan göra allt annat. Somliga säger att barn är bästa hjälpmedlet för att öva mindfulness men för mig stämmer inte det alltid. Somliga dagar funkar det utmärkt, som den jag skrev om, andra sämre. Som du skriver, det är inte avhängigt av barn eller ej!

    ReplyDelete