Saturday, November 22, 2014

När vintern kom och jag inte hann annat än att vara mamma

Stora lilla har fått vara hemma större delen av veckan och min tid har till fullo upptagits av mina två döttrar som jag rått om så gott jag kunde. Vyssjat, kramat, pussat, burit, matat, klätt, lekt och tränat tålamod med. Det blir liksom inte så mycket annat gjort sådana dagar men jag har träffat vänner och ätit och gott och pysslat så smått här hemma när jag haft en andningspaus. Jag har längtat efter att gå promenader, ta foto och hinna blogga igen men var sak har väl sin tid och jag fortsätter att träna på det där att inte var dag behöver vara något jag ska uppnå. Jag som älskar att summera en dag och mina achivements (vad tusan säger man på svenska? Bedrifter? Utföranden? Amningshjärna...), måste nu tagga ner och vara nöjd. Nöjd med att när denna vinter slår klorna i oss, bara vara.

Vad skulle jag göra utan en kärlek som gör pannkakshjärtan till mig på lördagsmorgonen? 

Tuesday, November 18, 2014

Lördag i Köpenhamn


Jag vet att det är hopplöst dåliga mobilbilder tagna utan blixt på kvällen men jag ville ändå ge en liten bild av känslan vi hade när vi strosade runt en hel novemberkall lördag i Köpenhamn med hela familjen. Tillsammans med tre andra familjer tog vi tåget över sundet redan vid 10 för att varva filmtittande med lekplatshäng, god dansk fika och museibesök med barnen.

Det blev en så himla lyckad dag, med glada barn, stora som uppförde sig exemplariskt, var glad, nyfiken och pigg och lilla som mestadels sov och fann sig i att bli upplockad och matad precis när det passade mig. En minut innan första filmen började hade jag ammat klart och fem minuter innan jag sedan hann tillbaka till henne började hon just skrika efter mer. Perfekt timing helt enkelt. 

Visst är det sedan lite bökigt att ta sig fram på buss och tåg med fyra barnvagnar och visst, det är inte helt smidigt att ta sig in på zoologiska museet med en bebis och en treåring när en måste äta och den andra bytas på och en vill ha vatten när den andra ska sova och så vidare men det funkar och vi hade riktigt kul. 

När de övriga sedan drog sig hemåt framåt femtiden stannade vi sturskt kvar ett par timmar till. Jag såg en film med pulvret i bärsjalen och hon sov så gott där under tiden som Erik och Pyret gick på kafé, lekte på lekplats och handlade lördagsgodis. När vi sedan promenerade hemåt genom Köpenhamn runt 20-snåret, med två sovande små i varsin vagn, var det inte utan stolthet över att vi fixat vår första större utflykt som tvåbarnsföräldrar så galant. Det kommer med all säkerhet bli fler sådana här dagar!


Monday, November 17, 2014

Copenhagen documentary film festival


I lördags tog jag mig, tack vare ett par driftiga kompisar, för första gången över till Köpenhamns dokumentärfilmfestival. Filmfestivalen pågår under en vecka plus ett veckoslut, så 10 dagar och hela dagarna kan man ströva runt på de flesta av stadens biografer och se på dokumetärfilm. Helt fantastiskt om ni frågar mig. Eftersom jag åkte med hela familjen och jag och Erik turades om att gå på bio och ta hand om kidsen, såg jag bara två filmer men det var ändå riktigt härligt att få sitta på bio och njuta film i flera timmar för omväxlings skull.

Den första filmen, Energized, var ett försök att ta reda på varför de olika energikällor som finns, fossila och förnybara, kritiseras och hyllas beroende på vem man frågar.  Jag tyckte att dokumentären gav en bred bild och var allmänbildande om en inte vet så mycket om energi sedan tidigare, vilket jag inte gör, däremot var den inte särskilt djuplodande eller analyserande om en är ute efter det.

Den andra filmen, All fall down, var helt fantastisk, intressant, mångbottnad och tankeväckande. Om du någon gång får chansen att se den så gör det. En kvinna vid namn Emily Tapper gör tillsammans med en annan tjej ett försök att en gång för alla gå till botten och ta reda på vad som egentligen hände när hennes morfar blev mördad i Baltimore 1972. Filmen behandlar rasism och klassfrågor men ifrågasätter också vad sorg kan göra med en familj och hur det som händer påverkar banden mellan familjemedlemmar. Intressant var att filmmakarna var på plats när dokumentären visades och att vi fick möjlighet att ställa frågor tala med dessa efteråt.

I det stora hela var det en riktigt grym upplevelse och vi är definitivt taggade att gå även nästa år. Nu smider vi planer på att åka upp till Göteborgs filmfestival i början av 2015. Är det någon som har erfarenhet av den?

Sunday, November 16, 2014

To do: nothing

Det fanns en tid (läs: hela mitt liv fram tills nu) då jag valde att fylla varje dag till bredden med aktiviteter. Jag förstår varför jag gjorde det, det för jag verkligen,  jag älskar fortfarande att göra saker, att på kvällen räkna upp allt roligt jag gjort, alla jag träffat eller pratat med, allt som blivit gjort, alla saker jag prickat av, men jag är inte lika beroende av det och framförallt handlar det om att jag äntligen, vid 33 års ålder och med två barn som håller mig sysselsatt och på fötter, har börjat uppskatta att göra ingenting.  Så därför är det med glädje jag säger tack för en alldeles fantastisk helg utan det allra minsta spår av söndagsångest

Friday, November 14, 2014

Någon tvingar mig att varva ner

Det är inte mycket som blir gjort på dagarna mellan lämning och hämtning på dagis. Lilla vill helst hänga som en liten koala dagarna i ända nämligen. Jag försöker mig på någon syssla om dagen, som att koka äppelmos, gå och handla, dammsuga eller sortera papper med henne i bärsjalen men annars blir det mycket sitta still med henne i famnen, antingen ätandes eller sovandes och då kan en inte mycket annat än att läsa bloggar, blogga själv, lyssna på podcasts, läsa böcker, jobba lite när lusten faller på eller utföra diverse ärenden på nätet. Det lilla jag är ute begränsas till två vagnpromenader på cirka tre kvart styck och en timmes häng på lekplatsen med stora efter förskolan. Inte helt fel men det tar tid att vänja sig vid att varva ner och inte ha så bråttom.

Denna vecka har vi dock dragit igång med vår egen lilla mammagrupp, jag och två kompisar som också nyss fått barn nummer två. Förra omgången körde vi dagslånga bruncher som övergick till lunch och fika alltmedan vi avhandlade allt som behövdes ventileras, och som vi alla tre har längtat efter att återuppta de där träffarna. Dessutom har jag och Carla börjat planera in lite lekträffar efter förskolan med olika vänner för att fånga de sista solstrålarna innan skymningen faller redan vid halv fem. För min del känns det som precis lagom lågintensiva höstdagar, inte för mycket och inte för lite. Jag kämpar på med att vara nöjd med det. 

Thursday, November 13, 2014

Detaljer

Visst blir man väl glad av vackra detaljer? Jag försöker att vara väldigt restriktiv i vad jag köper nu för tiden, det gäller såväl kläder, accessoarer och hudvårdsprodukter som inredningsprylar eller teknik. Men fina detaljer som man kan ha länge, länge är alltid välkomna. Som den här fina saxen som jag fick av min syster på födelsedagen.

Wednesday, November 12, 2014

En höstresa hade inte suttit fel, eller hur?


 Till exempel till Amsterdam, dit vi for för över fyra år sedan och som alltid kommer att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta eftersom jag blev friad till där en av de vackraste höstdagarna man kan tänka sig. Finns det egentligen något mer underbart än storstäder på hösten? Jag fullkomligt älskar.

Tuesday, November 11, 2014

Ultima Thule

Jag fullkomligt älskar serien Ultima Thule från Ittala och har i ganska många år nu samlat på både glas och skålar och har en gedigen samling hemma. När jag och syrran var ute och körde häromveckan snubblade vi över ett helt gäng av de vackra dessertskålarna i en liten butik som heter Två systrar (passande nog) i Västra Värlinge. Jag köpte på mig en eftersom jag hade tre hemma sedan tidigare och sedan fick jag två till av syrran i födelsedagspresent eftersom hon uppmärksamt nog lagt på minnet att jag ville ha fler. Så nu kan jag äntligen bjuda fler än två personer på dessert, hurra!

Monday, November 10, 2014

Den där förtärande oron

De flesta säger att en blir mindre nojig med andra barnet, att en varken hinner eller kan oroa sig så mycket som en gjorde med första. Jag förstår inte vad de pratar om.

När vi fick Carla var vi galet avslappnade, "det är väl inte rocket science", sa vi och släpade med pyret på fester, till butiker, på restauranger, på resor och olika äventyr från det att hon var sex dagar gammal. Kanske var vi naiva, men det var skönt att vara så där avslappnad. Jag vet inte vad som hände sen men det är helt annorlunda denna gången. 

Jag oroar mig plötsligt konstant, för både Harriet och Carla. Ska andningen låta så? Är intehuvudformen lite märklig? Andas hon? Vågar vi ta med henne till vännerna som har en förkyld son? Det tar aldrig slut. Dessutom oroar jag mig för stora också. Hon som ligger bredvid mig nu med feber och sover. Är hon för varm? Har febern stigit? Är andningen normal? Och så vidare. 

Det är som om jag blivit smärtsamt medveten om vad jag har att förlora, ännu mer nu. Att skaffa barn var som att ta min egen oro och dödsångest och multiplicera med först två och nu tre och jag förstår med ens att det som eskalerat det senaste året, kanske bara kommer att bli värre och om inte värre, så i alla fall inte bättre. Om det är värt det? Jag vet inte. Faktiskt. 
Vi vill alltid fånga er.

Sunday, November 9, 2014

Kravlösa dagar

 Underbara är de dagar som bara blir. Vi bjöd in några vänner till en anspråkslös brunch och när vi ätit oss mätta på smoothie, amerikanska pannkakor och äggröra, bestämde vi oss för en promenad och lite lekplatshäng i det krispiga färgsprakande höstvädret.
När kylan och hungern gjorde sig påminda fortsatte vi dagen hemma hos vännerna som praktiskt nog även är våra grannar. Vi bjöds på lunch, barnen lekte och vi fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord. Lite så är min idé av en lyckad söndag.
En överlevare

Så mycket sämre

Hur fungerar mitt minne egentligen. Jag hade sett fram hela lördagen mot att se "Så mycket bättre" på kvällen och så kommer jag på nu på morgonen att jag glömt titta! Haha, snacka om amningshjärna! 

Friday, November 7, 2014

Syskonkärlek

Det finaste är ändå kärleken storasyster hyser för lillasyster. Under läggningen idag sitter jag och håller stora i handen. Vi pratar om dagen som vanligt och utanför, i vardagsrummet gallskriker lilla i sin pappas famn av oklar anledning. Plötsligt utbrister pyret:
- Jag älskar bebisen! Hon är så söt och så gullig. 
Jag kramar och pussar henne lite extra innan hon fortsätter:
- Stäng dörren nu. 

Jag klämde precis min dotters finger i dörren.

Och fortsätter därmed min fantastiska karriär som föräldraledig med två barn. Det går bra nu. 

*springer in på toa och gråter*

Thursday, November 6, 2014

Jag räcker inte till

Jag har gjort min första dag hemma, ensam med två barn. Hur känns det då? kanske någon undrar. Jo, ja, jag känner mig ungefär som världens sämsta mamma. Tänk er följande scenario, ett spädbarn som vill amma i princip konstant och en treåring som törstar efter all den uppmärksamhet jag inte kan ge henne. Resultatet: katastrof. 

Jag vet inte hur andra gör för att räcka till men jag gör det då rakt inte. Lär en sig? Blir det bättre? Eller lägger en bara detta till det konstant dåliga samvete man bär på som förälder? Kanske fungerar det bättre om du är en person som har bättre tålamod än jag. Min stressnivå är nämligen nere på oanat låga nivåer och så fort bebisen skriker blir jag som ett nervvrak. Om det sedan sammanfaller med ett av treåringens trotsanfall är tvärilskan där som på beställning och det går ut över stora lilla. Därmed blir den enda uppmärksamheten hon får av mig, skället efter negativt beteende. Suck. 

Idag hade jag sett fram emot lite tid med en annan föräldraledig kompis och våra bebisar men stora tjejen vaknade med feber och det blev istället en till dag hemma med båda barnen. Än så länge sover bebisen och stora och jag ligger i sängen och kollar på film och myser. Kanske blir det här en bra dag trots allt. 

Tuesday, November 4, 2014

Hurra!

Idag vill jag hurra för att jag har så ofantligt många finfina människor i mitt liv som tog sig tid att fira min födelsedag igår trots att jag fyllde en så obetydlig siffra som 33. Jag tycker så fasligt mycket om födelsedagar, andras så väl som min egen och har aldrig haft en tanke på att lägga ner firandet av min egen bara för att jag fått barn. Kanske, kanske vi slår ihop firandet framöver dock med tanke på att vi nu är tre höstflickor i familjen men då får det banne mig serveras champagne på barnkalaset. 

En födelsedagsselfie får man ta.  

Saturday, November 1, 2014

Sova på mage

Rekommendationen är som ni säkert vet att bebisar som inte kan vända på sig själv ännu ska sova på rygg i sin egen säng. Jag undrar så mycket hur man ska göra när man:

1. har en bebis som absolut inte vill sova på rygg.
2. har en bebis som absolut inte vill sova i egen säng. 

Det spelar liksom ingen roll om jag lägger ner henne i sängen på rygg, hon viker ihop sig som en liten räka och tippar över på sidan och från sidoläge gruffar och bökar hon sedan som en liten gris tills hon slutligen ligger på mage. 

Vet man då att jag är ångesten och oron personifierad förstår man kanske att jag nojjar ganska mycket över det faktum att jag inte följer någon av rekommendationerna ingen samsovning, inget magläge, mjuk kudde. Suck. Det här med att ha bebis, hade glömt hur svårt det är. 

Mjölkstockning

Kul.