Thursday, November 6, 2014

Jag räcker inte till

Jag har gjort min första dag hemma, ensam med två barn. Hur känns det då? kanske någon undrar. Jo, ja, jag känner mig ungefär som världens sämsta mamma. Tänk er följande scenario, ett spädbarn som vill amma i princip konstant och en treåring som törstar efter all den uppmärksamhet jag inte kan ge henne. Resultatet: katastrof. 

Jag vet inte hur andra gör för att räcka till men jag gör det då rakt inte. Lär en sig? Blir det bättre? Eller lägger en bara detta till det konstant dåliga samvete man bär på som förälder? Kanske fungerar det bättre om du är en person som har bättre tålamod än jag. Min stressnivå är nämligen nere på oanat låga nivåer och så fort bebisen skriker blir jag som ett nervvrak. Om det sedan sammanfaller med ett av treåringens trotsanfall är tvärilskan där som på beställning och det går ut över stora lilla. Därmed blir den enda uppmärksamheten hon får av mig, skället efter negativt beteende. Suck. 

Idag hade jag sett fram emot lite tid med en annan föräldraledig kompis och våra bebisar men stora tjejen vaknade med feber och det blev istället en till dag hemma med båda barnen. Än så länge sover bebisen och stora och jag ligger i sängen och kollar på film och myser. Kanske blir det här en bra dag trots allt. 

10 comments:

  1. Hmm har du plockat fram saker som klistermärken, leklera, kritor, vattenfärg, pluppar, trä halsband, bada med tomma plastförpackningar, putsa fönster med blomspruta och disktrasa kanske, pussel, spel, böcker, film film film och appar, skiva bananer, skala clementiner, blanda yoghurt med muesli, gamla glömda leksaker som kan plockas fram ur en garderob, suttit pâ golvet och byggt med duplosarna, tâget etc......? Annars vet jag inte... Det är väl ungefär vad vi leker hemma... Rollspela att man reser, är hos doktorn, gâr till frisören kanske? Brukar sluta med att jag har ett trosskydd fastklistrat som bandage i pannan sâ lite varning för att leka doktor kanske? Kan bara säga att jag tycker det är fullkomligt avskyvärt, helt olidligt att vara hemma ensam med barn under en längre period, tja typ mer än 4 timmar... skulle bli knäpp om jag skulle amma, trösta, byta blöja whatever samtidigt... jag undrar ocksâ hur man gör? vänjer man sig bara? sâ känns det lite med första barnet... jag är ganska immun mot grât nu jämfört med i början kan vi ju säga.... annars att släpa iväg sig till lekplatser, barnvänligt museum, akvarium och sâ... men dâ ska man ju faktiskt komma iväg vilket kräver megamycket mod och tâlamod ;o)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Improviserad hemmabowling kanske om ni har en boll och lite oömma käglor, bygga koja? Klä ut sig med mammas och pappas kläder?

      Delete
    2. Problemet är inte så ofta att jag inte vet vad vi ska hitta på. När jag hade bara stora gjorde vi allt det där du föreslår. Jag var ju ensam hemma med henne två månader i somras. Nu var snarare bekymret att jag inte ens hade tid att hjälpa henne på toaletten eftersom den lilla typ satt fast i mig. De två efterföljande dagarna gick dock bättre när det inte var en sådan där trappa upp amningen-dag. Tack ändå!

      Delete
  2. Jag har ocksâ varit mest ilskna, griniga mamman senaste dagarna. Och treâringen (om ett par dagar) är lite busigare än innan. Just gör saker som är förbjudna pâ pin kiv och verkar ha tröttnat pâ alla sina saker och har jättemycket energi och sover dâligt. Hurra. Jag har tänkt att det vore bättre med längre dagar i förskolan just för att jag kände att jag bara irriterade mig pâ precis allt barnet hittade pâ till den milda grad att det känns som vi är ovänner jämt. Idag har jag försökt att vara en ""bra mamma"" och det har ju sâklart gâtt bättre och han sover faktiskt just nu till min stora förvâning. Jag tror ändâ att vi är fantastiska föräldrar och att barnen klarar om vi har ett par stycken dâliga dagar... sedan kommer den lilla inte amma sâhär mycket när hon blir större? kan din man vabba när du är föräldraledig?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Just precis, tror du har helt rätt och det ser en ju när en får lite perspektiv!

      Förmodligen skulle mannen kunna vabba men vi visste ju inte innan att det skulle bli så här.

      Delete
  3. Åh, önskar jag bodde nära så vi kunde dricka te och att jag kan säga att allt blir bättre, bättre, bättre. Man får ta till pyssel, bakning, Barnkanalenappen osv osv.
    Styrka till er och massa kramar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Skönt att höra att det blir bättre! Och jag tror jag förstår det men när en är mitt i det där är det så svårt att se det positiva. Tack.

      Delete
  4. Tack. För jag känner likadant. Och i dag har vi inte ens tagit oss ut och jag har inte gjort annat än försökt få dagen att gå ihop med lunch nära middag osv. Den stora testar mig hela tiden och den lilla ska vara nära hela tiden, svårt att känna att man räcker till för någon av dem. Jag tror det blir bättre. Antingen vänjer man sig eller så blir det bättre. DU är en bra mamma.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Exakt så! Även om en vet rent rationellt att barnen klarat sig utmärkt så är det så svårt att omsätta logiken i praktik och känslorna finns ju där ändå.

      Delete
  5. Det blir bättre, man kommer in i det, amningen flyter på bättre, stora kanske vänjer sig lite grann också. Men man hinner nog aldrig riktigt som förut. Visst, ska man bara ett barn kan man lika gärna bada två så vissa saker märks det ingen skillnad. För mig är det trotsen och utbrotten som tar kål på mig. Har ju varit själv med barnen mer eller mindre sen Ainhoa föddes och hon är snart två.. Ingen drömsits men visst funkar det. Och de dagar det verkligen flyter på bra så är man bara så nöjd :)
    Du är en toppenmamma! Ta ett djupt andetag och tänk att även detta går över. Och om några månader minns du mest det gulliga i alla fall. Kram!

    ReplyDelete