Sunday, November 16, 2014

To do: nothing

Det fanns en tid (läs: hela mitt liv fram tills nu) då jag valde att fylla varje dag till bredden med aktiviteter. Jag förstår varför jag gjorde det, det för jag verkligen,  jag älskar fortfarande att göra saker, att på kvällen räkna upp allt roligt jag gjort, alla jag träffat eller pratat med, allt som blivit gjort, alla saker jag prickat av, men jag är inte lika beroende av det och framförallt handlar det om att jag äntligen, vid 33 års ålder och med två barn som håller mig sysselsatt och på fötter, har börjat uppskatta att göra ingenting.  Så därför är det med glädje jag säger tack för en alldeles fantastisk helg utan det allra minsta spår av söndagsångest

2 comments:

  1. Jag vet. Och instämmer från början till slut. Visst är det fantastiskt? Att landa lite.
    Kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jo men de där stunderna när man lyckas. Magiskt. Jag kämpar fortfarande!

      Delete