Saturday, January 10, 2015

Je suis parce que nous sommes

2015 började på värsta möjliga sätt den 7e: januari med en av de vidrigare terrorattacker i Europa på länge och det har, såsom det tenderar att göra då och då när en råkat bli född på ett så skyddat ställe i världen, gjort det svårt att blogga, instagrama, twittra eller facebooka om något annat än attentatet mot redaktionen på Charlie Hebdo

Strax efter dådet fylldes sociala medier världen över med #JeSuisCharlie som en hommage eller solidaritetsmarkering till de som blivit offer för yttrandefriheten. Ett tag efter förbyttes en del av dem till #JeSuisAhmed, som en hyllning till den polisman som fått sätta livet till för att försvara den yttrandefrihet vi ibland ser som självklar. 

Efter dessa hyllningar måste det självklart komma en motreaktion. Nu började debattartiklar och tweets handla om folk som minsann inte tänkte säga att de var Charlie, somliga för att de inte kunde stå för vad tidningen Charlie Hebdo står för, andra för att de ansåg att det var fegt att i sociala medier "låtsas" stå upp för något som en i verkligheten kanske inte vågat stå upp för. 

Jag håller inte med. För mig handlar såväl #JeSuisCharlie som #JeSuisAhmed om en markering, en liten gest av solidaritet som säger "Jag är också en av dem som tror på yttrandefrihet och på att vi måste kämpa tillsammans för att bibehålla den". Det är ett sätt att visa varandra, förövarna och offrens familj och vänner att terroristerna inte ska få vinna, att vi är fler som är beredda att stå upp för vad vi tror på, på olika sätt. Alla kan vi inte vara polismannen som med sitt liv försvarade de utsatta, alla kan vi inte, eller vill vi kanske inte, häckla makten som satirtecknarma, men alla kan vi på vårt sätt visa att vi står upp för rätten att göra det. Det handlar inte om att gilla vad tecknarna på Charlie Hebdo gör. Det handlar om att de inte ska behöva dö för att de gör det. Därför proklamerar jag gärna att jag är Charlie just nu. Tout simplement. 

2 comments:

  1. Jag hâller verkligen med dig till 100%. Samtidigt sâ tror jag kanske att vi som inte riktigt känner till tidskriften kanske inte förstâr vad för slags tidning det är. Helt enkelt anser mânga fransmän att det är en väldigt extrem tidning. En tidning som alltid publicerar material som ska vara stötande. Och det finns ju en poäng med det. Men att mânga inte vill köpa en tidning med till exempel pornografiska teckningar. Kanske de försöker uttrycka att de är för uttrycksfrihet men att de aldrig läst just den tidskriften eftersom den anses av somliga vara väldigt obekväm? Svârt att förklara men just att det inte är en vanlig dagstidning sâ att säga? Men jag hâller med dig om att det är oväsentligt i sammanhanget?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jo, precis så tror jag att det förhåller sig!

      Delete