Tuesday, April 14, 2015

Ett avskedsbrev jag hittade

Kära Gran Canaria, 

Jag tänkte börja det här brevet med att säga att det inte är du, utan jag, men insåg snabbt att det inte stämmer. Du är helt enkelt inte tillräckligt bra. Visst, väder är okej, svensk sommar när det inte är sommar i Sverige och de flesta som jobbar här är trevliga men räcker det verkligen med lite sol och lite bad? Är det värt i runda slängar 15000 kronor och en flygresa på fem timmar? Svaret är nog tyvärr nej. 

Det är inte det att vi inte haft det bra, för det har vi, men det är mer tack vare varandra och vår förmåga att hitta godbitar på resan än på själva resan. De flesta restauranger här är kassa och alltför turistifierade, alla butiker säljer samma krimskrams och det mesta som finns att göra är uppställt för turismen. Vi är ju också turister men som turist önskar en ju att ta del av landets speciella mat, sevärdheter och kuriosa, inte att bli serverad köttbullar på svenska. 

Så tack för sol, värme och trevligt bemötande men nästa gång åker vi någon annanstans. Hoppas du förstår. 

Varma hälsningar Emelie  

Monday, April 13, 2015

Kom ihåg vad du lovat dig själv

Att hålla ord när en lovat sig själv saker känns sällan lika viktigt som att hålla det en lovat andra. Det skulle krävas otroligt mycket för att bryta ett löfte gentemot en närstående medan ett löfte en gett sig själv kan överges vind för våg utan större krusiduller.

Inför 2015 lovade jag mig själv att pluggandet endast och bara skulle vara roligt, att det aldrig fick bli prestige och att familjen alltid skulle komma i första hand. 

Nu har det absolut varit roligt och fram tills vi åkte på semester lyckades jag nästan hålla de där löftena till hundra procent (utom möjligen det tredje för alltid att sätta familjen i första hand kan ju bli lätt självutplånande och det är ju inte det som är meningen, snarare att orka vara en bra förälder genom att ta pauser men det är ett annat inlägg). 

Dock valde jag familjen och åkte iväg på en välbehövlig avkopplingsresa med de tre jag älskar mest. Det resulterade i en väldig massa mys, sol och avkoppling men också i att jag hamnade efter med pluggandet. Det visste jag och det var jag okej med. Tills det var dags att komma ifatt. Plötsligt hade jag nu brutit mot alla löften. Jag hade inte roligt, det blev prestige och jag satte inte familjen i första hand. Stressen och ångesten som jag sluppit det senaste året kom som ett brev på posten och jag hade flera dagar med yrsel och magont.

Jag kan inte säga att jag har löst situationen men jag har åtminstone tagit två veckor till att tänka, prata, tänka, prata och känna efter lite grand och har nu bestämt mig för att lägga ner en av kurserna och således inte plugga 100% utan 75% istället. Det var jobbigt i ungefär en vecka innan det blev skönt. Nu kommer våren och igår satt jag ute i en park i tre timmar och läste en engelsk roman. Det känns helt överkomligt. Så länge det är så ska jag fortsätta och kan så göra med gott samvete, utan att ha brutit mot löftet mot mig själv. 

Sunday, April 12, 2015

Sex månader av kärlek

6

5
4
3
2
Ny
06.20 imorse vad det sex månader sedan hon kom, Harriet Uma Birgitta, min hjärtesak, mitt guldglitter och stjärnstoff mitt gos, mitt älsk, mitt allt. Efter Carlas förlossning hade jag dödat mig själv om någon hade sagt det jag tänker säga nu men jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få uppleva den där förlossningen igen. Så fruktansvärt coolt. 

Nu ligger lilla vattkoppsbarnet och sover i egen säng. Så snabbt det gick. Jag tyckte nyss att vi satt med henne, ammande och lekande på kvällarna och undrade när vi skulle få sitta i soffan och bara vara vuxna. Tiden kändes så oändlig och så var det bara fem månader. Nu saknar jag nästan den där lilla kroppen som aldrig ville sova annat än på mitt eller Eriks bröst. Lilla, knubbiga, underbara, älskade Harri H. Grattis på din halvårsdag. 


Saturday, April 11, 2015