Wednesday, May 6, 2015

Sockerbovarna

Hur tänker ni egentligen när det gäller socker? I veckan har jag funderat mycket på detta då vi i helgen varit och hälsat på en familj som inte äter socker överhuvudtaget. 

När det kommer till mig själv vet jag att jag äter för mycket socker. Jag stoppar i mig choklad eller kaka eller något annat sött nästan varje dag. Det har blivit en vana efter en jobbig graviditet och en lång period av amning och sömnstörda nätter. I övrigt äter jag varierat, nästan bara lagat från grunden, nyttigt och ekologiskt. 

När det gäller treåringen har vi väl den ungefärliga inställningen att så länge hon äter varierat och bra, frukost, lunch och middag, så är det okej med lördagsgodis, söndagsglass, helgfika och utflyktskanelsnäcka eller vad det nu blir. När vi är lediga och det är semester blir det något sött varje dag. 

Det är klart att vi har tänkt på socker och hälsoeffekten och många av våra vänner är mycket mer sockerrestriktiva än vad vi är men jag kan ändå tycka att det är lite märkligt att vara så attans rädd för socker att barnen inte kan få en glass eller en liten påse lördagsgodis.  Speciellt märkligt blev det tillsammans med våra bekanta när Carla på ett jippo fick fiska fiskdamm  på lördagen och köpa en glass på söndagen då barnen vi umgicks med förbjöds detsamma. Hade jag vetat att det var så strängt hade jag naturligtvis struntat i att ge Carla det också men det var inte förrän mitt i situationen som jag fattade. 

Hur tänker ni? Ju mindre socker desto bättre eller lagom är bäst? 


6 comments:

  1. Absolut lagom är bäst. Jag har sjukt svårt för sockerhysteri. Tror precis som med diskussionen med skärmtid att lagom är bäst. Och en god balans vad gäller allt man äter. Och det har ju verkligen ni! Börjar barnet sedan bli fet kanske man bör dra ner på sockret? 😳

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jo tycker också så men har märkt att det lätt blir väldigt mycket nu när jag är föräldraledig och vi gör mycket tillsammans.

      Delete
  2. Jag tror också på lagom. Jag tror förbud skapar mer lust speciellt hos barn, har kusiner som ej ger deras barn socker/godis/glass men så fort föräldrarna inte ser, är där så vräker de i sig (trots att de inte "får" - så de har fått lite motsatt effekt enligt mig. Jag försöker ha sockerfria vardagar, förskolan mitt barn går på är också sockerfri - sen har jag bestämt att jag inte köper hem lördagsgodis eller glass etc men choklad (jag kan inte leva utan choklad!) - om mitt barn blir bjudet så får han tacka ja eller nej själv. Han har nästan aldrig ätit godis så han tycker inte om några hårda, sega etc utan helst mjölkchoklad. Han smakar lite och sen spottar ut faktiskt. Glass älskar han och jag har en regel om glass när det är soligt, varmt och de är helg, vi är på utflykt etc. Än så länge tycker jag det funkar bra och gör det roligare att det inte händer varje helg. I Spanien blir det minst en glass per dag.

    Balans i allt man gör tror jag på!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det verkar ju som om ni verkligen har hittat en modell som fungerar och jag håller med dig men det funkar kanske bättre när en har ett barn som inte är så godisglatt men min tjej är som tokig i godis, glass, kakor och allt annat sött. Hon hade verkligen kunnat äta hur mycket som helst om vi bara lät henne. Vi höll godis undan så länge vi kunde men har låtit henne äta glass sedan hon var typ 2,5 och kakor sedan hon själv bad om det. Även om vi aldrig erbjuder så blir det mycket med tanke på att vi gör mycket, utflykter, kalas, semestrar osv.

      Delete
  3. Under första tiden tycker jag nolltolerans hemma, men kanske inte alltid borta. Till exempel morfar ville ge bebisen en tesked glass, jag tyckte att det var onödigt men eftersom vi tycker olika ser jag det som att jag inte kan vara hur petig som helst... Hos andra äter vi alltid? det som bjuds. Jag är allergisk mot skaldjur. Det räcker som "krav" när man är bortbjuden. Till en fest blir det ju omöjligt för ett värdpar att planera menyer som ska passa allas olika smak... Hemma har vi aldrig godis eller glass. Men sedan barnet var 2 har vi alltid haft sött fika (typ morotskaka/sockerkaka) när vi haft utflykt vilket sker varje helg. Godis när det är barnkalas sedan 3, eller när vi reser som förströelse kan en tablettask vara guld värd i en bilkö eller vid landning. Ibland bakar vi tillsammans med barnet och fikar gemensamt hemma.
    Barnet äter chips ibland och dricker juice till frukost. Russin äter han ofta i sin osötade yoghurt. Jag ogillar förbud om det bara gäller mitt barn, skulle kunna tänka mig förbud i förskolan men tycker inte det är särskilt viktigt, och tycker att lagom är bäst, samt att det ibland är viktigt att anpassa sig efter normer i samhället och visa hänsyn om man är bortbjuden. Som jag uppfattat äter din dotter bra och varierat hemma och ni har ett matintresse. Det tycker jag är jättebra. Själv ska jag försöka äta mindre socker. Tycker att jag äter mer onyttigt sedan jag blev mamma just eftersom man lätt blir sockersugen när man är slutkörd?
    Mitt barn säger redan i affären: "godis kan jag köpa hur mycket jag vill när jag är stor och när det är min födelsedag". Han vet att det inte är bra för tänderna att äta mycket socker.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det känns som om barn köper set mesta vi säger till dem och accepterar det. Vi hade säkert kunnat vara strängare med sött och jag försöker faktiskt tänka till om det verkligen är nödvändigt med en "dricka" eller om vatten funkar lika bra när vi fikar (alltså saft, aldrig läsk). Sen har jag svårt att begränsa hembakat hos vänner och glass när det är varmt och min dotter är galen i sina lördagsgodispåsar (10 bitar godis) som jag försöker variera, ibland blir det kanske en tandborste och en tablettask eller ett paket russin, en klubba och en paket plåster som gon älskar). Ja, vi gör väl alla så gott vi kan.

      Delete